Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT VINTERDYGN I EN TORPARSTUGA.
75
nådes den lockande starkvätskan. Södra långsidan hade en »bänk»,
ett skåp med bordskifva på, »mattaflan» och stolar m. m.; och i öfrigt
hörde några »fyrbeningar», d. v. s. stolar af brädlappar med inborrade
fyra ben under hvardera, till möblemanget, hvartill också skäligen
kan räknas den nära dörren stående huggknubben, en stående
stockända af en alns höjd och minst en half alns diameter. I vrån
derintill, närmast spisen, i hvilken vrå alltid den inburna veden lades,
saknades aldrig björkqvasten.
Detta var hemmet för man, qvinna och son.
Qvinnan var, såsom nästan alltid hos svenska allmogen, den,
som först vaknade om morgnarne, steg upp och »kollade», det är
gjorde upp eld i spisen.
Var elden qvällen förut väl »fäst», att någon gnista
fans vid omröring i askan, så var svafvelstickan1 genast
på den, eller ock fattades den emellan tvänne kol, hvarpå
man blåste tills eld kunde tändas i en vidhållande
trästicka. Var det »dödt» i spisen, då måste »skörasken>
eller »fnösketunnan» fram samt stålet och flintan anlitas.
I flintans ställe begagnades ofta »kattsten» (qvarts), helst
som flintan var rar och måste hemtas hem af
»Gröteborgs-farare», försåvidt man icke hittat en »åskvigge», hvilken
ansågs för den säkrast eldgifvande. Skörasken innehöll kolade
linnelappar, som lätt antändes af gnistan från stålet. Fnösketunnan
innehöll ruttnad, torkad och till groft mjöl
raspad ved af björk, sälg (salix) eller
annat mjukt löfträd, hvilket mjöl ofvan
i tunnan var koladt och ytterligare för
hvarje antändning kolades och
förbrändes och massan i mon af åtgången sköts
upp med en rörlig botten. Tunder (fnöske
af trädsvamp) hörde till rariteterna, ty
det måste köpas för pengar. - Grnideld
skaffades aldrig oftare, än om sjuka kreatur skulle rökas friska
igen.
1 Svafvelstickor voro i smält svafvel doppade stickor. Jfr s. 78. Red.
Fig. 1. [-Svafvelstickor.-]
{+Svafvel-
stickor.+}
Omkr. 1/4.
..-j
Fig. 2. Skörask af lergods.
Omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
