Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIMITIVA ELDGÖRNINGSMETODER. 197
Mot framkastade påståenden, att eskimåerna skulle ha slagit
eld med två kvartsbitar, reserverar sig denne författare och
framhåller, att kvartsen i så fall måst varit pyritförande.
Smärre, icke tändande gnistor erhåller man, efter hvad jag vid
egna experiment utrönt, med lätthet af alla hårdare stenarter. Redan
vid slående eller till och med repande af två någorlunda hårda
sandstenar mot hvarandra har jag erhållit gnistor, synliga i mörker,
dock knappt vid fullt dagsljus. Flinta mot kvartsit ger ytterst små
gnistor, vid repning framträdande som ett rödglödgadt streck vid
stenens yta. Flinta mot flinta utlöser något ljusare gnistor. Dessa
framspringa märkbart från ytan, men äro ytterst små och kortvariga.
De båda stenbriketternas bestrykning med svafvel har för mig i
någon mån underlättat gnistbildningen, men ej ändrat gnistornas
beskaffenhet såtillvida, att de däraf blifvit ljusare eller större eller
mera tändande. Någon af dessa bländande hvita, tunga och heta
gnistor, hvilka liksom dala i en båge och nedfallna lysa för ett
Ögonblick och antända torrt fnöske, där de träffa sådant, har jag ej
lyckats frambringa trots behandlingen med svafvel.
Samma åsikt som Hough uttalar äfven Georg Sarauw.1
Af allmogen har jag ofta hört berättelser, att våra förfäder
slagit eld med två vanliga flintor,2 t. o. m. med kvartsstenar
(»kattstenar»). Dessa berättelser torde ha sin grund i den vanliga
barnleken att slå gnistor med flinta och kvarts.
I Teutsche Speisskammer (Hieronymus Bock, Strassburg MDLV), Cap. ij, läses: > . . .
danii die stein, wacken, kalck und holtz sehcn und greiffen wir wol. aber das fewr so
darinn verborgen ligt keinswegs ... so offt der wacken mit stahel öder eisen droffen
wiirt, als dann spritzen die fewrige fiincklin herausser. . . als bald wiirt das vor
verborgen und onempfindtlich fewr sichtbarlicb und empfindtlich, bringt nutz und schaden
... Im himmel ist das fewr ausgespreitet.* - Jfr 01. Magni Historia, 1555, IV, c. 7.
Möjligen syftar den latinska benämningen »lapides igniarii» på både pyriten och
flintan. Tyskans Fcuerstein, ängels, fyrstän, gnord. tinna är flinta, och enligt
indianskt språkbruk lär benämningen på detta mineral också vara liktydig med eldsten.
Eskimåerna kalla åter pyriten, som de tro komma ned från himlen med meteorer, för
eldsten.
1 Annales du XXe Congrés archéologique et historique de Belgique, Grand 1907,
s. 215.
2 Äfven i England skall det ha förekommit. Archiv fur Anthropologie 1898 s.
165-170, Heidinger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
