Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 MÖTENA I KRISTIANSTAD 17-19 AUG. 1916.
samling, hvarifrån en del af ljusbilderna hämtats, hade under sistförflutna
veckor samlats af arkitekten Wadsjö för Svenska Arkitekturminnesföreningen.
Den första grupp grafmonument, hvars härkomst föredragaren sökte uppvisa,
utgjordes af de enkla, resta bräderna af trä. Dessa förmodades vara att
härleda från den bräda, dödsbrädan, hvarå den döde lades, omedelbart efter
det lifvet flytt, hemma i gården. I samband härmed omnämndes vissa sidor
af denna brädas historia i skilda länder, t. ex. dess öfvergång till likbår och
på annan väg till hufvudbanér. En annan grupp vårdar voro likträna med
känd förekomst väsentligen i Danmark och åter en de enkla korsen af trä.
Den senare gruppens profylaktiska betydelse diskuterades. Vidare vidrördes
de monumentgrupper, som hade sitt ursprung i det antika altaret och ur
bostaden och påvisades i samband härmed, att ättlingar till vårdar som det s. k.
Eskilstunamonumentet (en kista eller tumba med gaflarna begränsade af höga,
ornerade, resta hällar) ännu användes så sent som under 1800-talets början
t. ex. på Åhus kyrkogård. Sedan äfven problemet om
familjebegrafnings-platser flyktigt berörts, vädjade talaren till de närvarande att icke försumma
att observera och afbilda äfven till synes enkla och obetydliga vårdar å
kyrkogårdarna, ty dessa kunna måhända gifva viktiga upplysningar i många för
odlingshistorien värdefulla frågor, som i föredraget i agitationssyfte snarare
uppradats än behandlats.
Sedan lunch intagits i museibyrån samlades mötesdeltagarna ånyo i aulan,
och fröken Louise Hagberg höll föredrag öfver ämnet En dödsrit från
Helsingland och den dödes rö. Talarinnan berättade först, att hon under en
resa i Helsingland hört talas om ett gammalt bruk från hednatiden att dansa
kring liket sista natten det befann sig ofvan jord. Denna hednatid torde emellertid
icke ha varit så aflägsen. Hon hade nämligen träffat en 80-årig man, som
berättat, att han som pojke hört en flicka omtala, att hennes mormoder varit
med om en sådan dans kring ett lik. Med en intressant exempelsamling
skildrades sedan liknande bruk i andra länder, icke endast i Europa utan
äfven i Asien och Afrika. En dansk biskop hade berättat, att han 1663
tillsammans med sin moder varit på en likvaka, där det gick lustigt till med
dans och lekar som vid ett julkalas. Den danske lustspelsförfattaren Ludvig
Holberg berättade på sin tid, att han i sin barndom känt stor glädje öfver
att ett barn hos grannens dött, ty då visste han, att det skulle följa några
lustiga dagar. Meningen med dessa sedvänjor var flerfaldig. Man trodde
sig på detta sätt kunna hålla de onda andarna på afstånd från den döda
kroppen, och man ansåg t. o. m., att man underhöll och roade den dödes
själ, som ännu ansågs vara kvar i kroppen. Man åt och drack och rökte
och kunde t. o. m. roa sig med att skrämma hvarandra genom att härma
den dödes röst och rörelser. På sina håll brukade man sätta liket på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
