Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 NILS GABRIEL DJURKLOU.
icke blott i skrift utan ock i tal, och han träffar alltid det
karakteristiska, behärskar »tongmåle», vare sig det är värmländska eller
närkiska, och återgifver i sällskapliga kretsar såväl bohuslänska och
skånska som småländska dialekter såsom en inföding. Så förtrogen
var han med folkets egna föreställningar och den munart han
återgaf. Så väl hade han studerat sig in därutinnan. Han kunde
därför lämna sanna bilder ur folklifvet, det ytterst sällan de
uppträdande s. k. »landsmålarne» kunna. - I eftervärldens hågkomst
kommer han nog såsom forskare också att lifligast bevaras genom sina
»Sagor och äfventyr, berättade på svenska landsmål» (1883), dessa af
den friskaste landtliga humor genomandade, troget återgifna små
bygdehistorier, hvilka ådragit sig mycken uppmärksamhet och
blifvit förträffligt öfversatta till norska och engelska språken.
I olika tidskrifter strödde han kring sig »svenska sagor i svenskt
landsmål», kännetecknade af samma trohet och ljusa humor, som hans
förenämnda sagosamling.
För svenska landsmålsföreningarnas sträfvanden intresserade sig
helt naturligt Djurklou mycket varmt, så mycket mer som de
utgjort föremål för hans intressen alltifrån ungdomstiden. Han
förväntade sig därigenom »ett upptecknande (såsom ock skett) ej blott
af de mer och mer försvinnande munarterna, utan jämväl af de
framfarna tidernas tro och lif, som i våra sagor, sägner, visor, ordspråk,
gåtor och skrock m. m. ännu lefva på folkets läppar och omsluta
en rik skatt af icke blott oumbärliga upplysningar om det lif, som
i folkspråket sökt sig uttryck och således blott kan förklara
detsamma, utan äfven ytterst märkliga om ock förvirrade erinringar
från urgamla mytiska föreställningar af högre ålder än dem vi lärt
känna i eddorna och den äldre isländska litteraturen».
I hans mycket bemärkta föredrag (vid Landsmålsföreningens
allm. fest i Uppsala 1879) »Om svenska ortnamn, ställda i samband
med historiska och kamerala forskningar», framhåller han på ett
öfvertygande sätt ortnamnens betydelse såsom kunskapskällor för
vår äldre topografi och etnografi, uppvisar hvilket rikt utbyte kan
vinnas, om ortnamnen skärskådas i sammanhang med bygdens hi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
