Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORTLAK OCH PEPPARKROSSARE HOS SVENSK ALLMOGE. 15
Från Västergötland, Östergötland och Småland känna vi en liten
grupp mortlar af bränd lera. Formerna äro något växlande, vanligast
är den runda, fig. 19; äfven 8-kantiga mortlar förekomma, fig. 20.
Nordiska Museet äger en sådan mortel från Hycklinge i Östergötland
och tre från Björsäter i Västergötland. Från sistnämnda landskap
känner jag dessutom ytterligare 3 ex., ett i Skara Museum från
Björsäter, ett i Jönköping från Habo och ett i Borås från Molla i Gäsene
hd. I Kalmar Museum, som äger tre stycken, bär en årtalet 1688.
Typen är vidare känd genom ett jordfynd från Lund. Bland
de föremål, som efter lektor Bruzelius i Ystad hamnade i Statens
Historiska Museum, finnes ett litet fyrkantigt kärl af bränd lera med
oglaserad, glattputsad yta. Kärlet, fig. 21, är försedt med instämplade
ornament af punktfyllda halfmånar, H-formiga figurer, liljekalkar och
smärre rader af rosettfyllda rutor. Enligt en medföljande lös
papperslapp anträffades kärlet inmuradt i ett tegelstensblock midt för
norra kyrkogården mot Helgonabacken i Lund och beskrefs af
Brunius år 1847.l Vid anträffandet skulle kärlet hafva varit försedt
med lock af sten och innehållit ben. Finnaren hade en tid användt
det som blomkruka och därvid borrat det hål, som nu finnes i dess botten.
Kärlet är, så vidt jag känner, ensamstående bland alla de rika
fynd, som gjorts i den lundensiska jorden. Det ansluter sig
emellertid på det närmaste till såväl de nyss anförda mortlarna »om till
en hel grupp af rödlerstillverkningar i västra Sverige, företrädd
förutom af mortlarna af sköraskar, klocklod, pannringar m. m., men
framför allt af ljusstakar. De sistnämnda kunna delas i två stora
grupper, tornformiga och fotangelformiga. Fotangelstakarna äro så
inrättade, att de hafva fyra ljuspipor, som utgå från en och samma
punkt, så att då tre pipor hvila på bordet, kan alltid den fjärde
användas som ljushållare. De fördela sig hufvudsakligast i tre olika
typer med jämn spridning öfver hela södra Sverige upp till södra
Värmland, Närke och Östergötland i norr. Dessutom äro ett par
exemplar kända från Uppland.
Lerljusstakar i såväl torn- som fotangelform förekomma äfven
talrikt i Danmark, och då dessa tillhöra rödlerstillverkningarnas
1 Jfr. Brunius, Skånes Konsthistoria. Lund 1550, sid. 344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
