Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGEA ÅLDERDOMLIGA FISKEMETODER MED RISBYGGNADER. 105
längst ut på mynningssidan. Detta fångstredskap kallas i trakten
med risanhopningars vanliga namn »vase» eller »bråte» eller kanske
allmännast »som m ar m j är dar», då redskapet ju afser att locka lekande
fisk och alltså är i bruk endast om sommaren (rättare försommaren
och våren). I trakten begagnas en annan mjärdtyp för fångst af
agnfisk under vintern. Möjligen är bås vasen i fråga ännu i bruk.
Blngbåsvase för håf. Som det sista ledet i utvecklingskedjan
kan uppställas en egendomlig variant af båsvasen, som jag påträffade
i sjön Unden på Tiveden (fig. 18). Den afviker starkt från den
typiska båsvasen, ehuru härkomsten är omisskännlig, har icke ens
båsform och icke heller lyftram sm j är dar, utan
förses med sänkmjärdar, och dessa ha samma
lösa förening med riset, som vi förut funnit
hos rundvasen. Dessa mjärdar äro emellertid
icke det väsentligaste fångstredskapet, utan
detta utgöres af en håf. Upphofvet till typen
är antagligen helt lokalt. I Unden fiskas nors
allmänt med stora håfvar under leken, och man
har tydligen med ledning häraf uppfunnit ett sätt
att använda håf äfven för mörten under hans
lektid. Men då mörten i allmänhet icke själfrnant
samlas i så täta stim, att det lönar sig att hafva
upp honom, måste man med konstlade medel locka honom
tillsammans i större mängd, och man tog då naturligtvis till de
gamla kända risbyggnaderna och förändrade dem något. Så
uppstod det redskap, som i den trakt, där det än i dag begagnas
(norra delen af Unden, den s. k. Insjön) kallas »mörteverkel» eller
»m ört bråte», och som vi lämpligast kunna beteckna som en
ringbås-vase för håf. En risarm bygges på vanligt sätt med störpar som stöd,
men icke rakt fram, utan i en ring, så vid, att den inuti ledigt
rymmer en norshåf. Man iakttar emellertid också en annan olikhet
gentemot de vanliga risarmarna, i det att man icke lägger riset ända
ned till bottnen; utan ett stycke från denna slår man ett vidjeband
(»hank») kring störarna i samma par, och först på dessa band lägges
riset, vid vattenytan nedtryckt af ett nytt band. Sålunda lemnas
Fig. 17. Båsvase med
risväggar och
lyft-ramsmjärdar, Dörarps
sn, Kronobergs län.
Planteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
