Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 N1LS KEYLAND.
en kvacksalvare släckte all eld i byn och sedan gjorde ny eld medelst
s var f.
Efter Olof Sjöström från Hattsjö, Grideå sn, Ångermanland,
meddelar mig folkskolläraren A. T. Renlund skriftligen följande.
Hos de mera förmögna och högt ansedda var ute på gården uppförd
en ugn af stenhällar, dit trädrötter, stubbar och grofva stockar
lades för att underhålla en aldrig sinande eld, där såväl gårdsfolket
som ock de fattiga i omgifningen fingo hämta erforderlig eld. Hade
så »stockelden» slocknat på grund af bristande näring eller genom
stark nederbörd, och eld ej kunde fås att låna hos grannarna,
återstod ej annat än att åstadkomma »vriden» [eld1.] I samtal med
Sjöström hänvisade han mig till en inom socknen varande by vid
namn Flyggsjö, hvilkens södra del skulle hafva att uppvisa en dylik
ugn. Vid mitt besök däri var ingen befintlig, men rester af en
dylik ugn förevisades mig af torparen Lindholm därstädes, hvilken
från sin barndomstid mindes ugnen i oförstördt tillstånd. Han
förklarade i likhet med Sjöström, att ugnen närmast liknade de ugnar,
som ortens befolkning hafva i sina bastur, där säden torkas före
målningen, dock med den skillnaden, att bränningen för eldens
bevarande var mycket större.–––––––Tiden för dylika ugnars
begagnande kan ej af Sjöström bestämmas, men han anser med
säkerhet, att de voro i bruk i slutet af 1700-talet.2
I min uppsats om «Slageld« i denna tidskrift 1916 s. 207 ff.
omnämnde jag, att de hittills kända äldsta fynden af eldstål inom vårt
1 Se härom årg. 1913 s. 203 p. 67 ocli s. 207 p. 76.
2 Från Finland meddelar mig prof. K. B. Wiklund i öfversättning en notis om
gnideld ur S’imuli Paulaharju, »Kuvauksia Hailuodosta>, Helsingfors 1914 [=
skildringar från Karlsö utanför Uleåborg] s. 28:–––––Om man råkade vara ute, långt
borta i någon fiskestuga och man inte hade elddon med sig, var man i alla fall inte
rådlös. Man tog två torra trästycken, det ena af björk, det andra af asp, och gned
dem mot hvarandra så länge, att de fattnde eld. Den på så sätt erhållna elden kallades
Kitkanvalkii (= gnideld). - I tidskriften Kotixeutu 1914, s. 237, omtalas och
beskrifvas gnideld (»kitkan-tuli» m. m.) från fyra olika finska trakter. - En intressant
historia om »Fire by friction» i naturen i följd af blåst (jfr Fataburen 1913 s. 96 och
235-6) läses i The Geographical Journal 1914 april, s. 448 f. T. Y. Eldridge berättar
där, att han under landtmäteriförättningar, 150 engelska mil söder om Honkong,
upprepade gånger bevittnat själtantändning i den torra vegetationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
