| 6 |
Frågan om ny lokal för Livrustkammaren upptogs väsentligen på grund av att dess nuvarande lokaler och uppställning ur flera synpunkter voro synnerligen otillfredsställande. Lokalen lämnade bl. a. icke möjlighet till utställande av en mycket stor och viktig del av samlingen (textil hästmundering och dräkter). Dess uteslutande från takfönster förmedlade belysning är både ur estetisk och studiesynpunkt ofördelaktig för den stora gruppen av finare ornerade föremål. Och själva uppställningen, mer avsedd för enskilda intresserade forskare, har blivit svåranvändbar, då numera den viktigaste delen av museernas besökare utgöras av skolklasser och andra grupper i undervisningssyfte.
Förändringar i dessa avseenden med behövliga utvidgade lokaler och lokaler med annan belysning kunde icke erhållas inom Nordiska museet.
| 7 |
Då en snar förändring av Livrustkammarens uppställning vore önsklig, men en sådan inom Nordiska Museets fordrande lokaler alltid skulle bliva onödigt dyrbar, ansågs klokast att redan nu söka planlägga samlingens uppställning på annat håll.
Ehuru K. Byggnadsstyrelsen icke kunde ställa medel till förfogande för utrednings verkställande ställde sig dess chef välvillig till frågan och lämnade anvisning på arkitekten i styrelsen Ragnar Hjorth. Även dåvarande chefen för Ecklesiastikdepartementet uppmuntrade utredningens igångsättande. I förlitande på det stora intresse, som allmänheten verkligen hyser för samlingen och den välvilliga hjälp från enskilda personer med vilken det hittills varit möjligt att något så när sköta samlingen, igångsattes utarbetandet av ett förslag till nya lokaler för Livrustkammaren.
Efter det såväl Arffurstens palats, som Karlberg, Garnisonssjukhuset, Positionsartilleriets kasärn och Nationalmuseum tagits under omprövande såsom möjliga lokaler för Livrustkammaren, men befunnits mindre lämpliga, stannade man vid resterna av det gamla lustslottet Fredrikshov, som på grund av sitt centrala läge, sin närhet till övriga befintliga och planerade kulturhistoriska museer, sin med samlingarna överensstämmande förnämliga karaktär och icke minst på grund av möjligheten att i nyuppförda avdelningar intill de gamla byggnaderna bereda utställningslokaler, som uppfyllde även moderna fordringar i museitekniskt avseende.
Förslaget har dock icke enbart upptagits på grund av dessa lokalen
vidrörande förhållanden. Det har även gjorts emedan samlingen först sedan den
erhållit en egen fullt självständig ledning torde kunna nå den utveckling,
vartill dess material lämnar förutsättning.
