Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den första känningen av julens annalkande hade bjuråkersbon
redan på sensommaren eller hösten, då »julhalmen» skulle skördas.
Ända tills för omkring en tjugu år sedan kvarlevde på enstaka
ställen i Bjuråker den gamla vackra seden att breda stugans golv
med halm, eller i de byar, där man hade tillgång därtill, med vass,
som höll sig längre och såg prydligare ut, men »julhalm» hette det i
alla fall. Vassen eller blistern skars av när det frusit, och togs i
stora kärvar som när man tar säd, och lades därpå i gott förvar,
så att den var fin och vacker när julen kom. Där långhalm
begagnades, togos särskilda kärvar undan vid skördetiden. »Men nu
är halmen borta» klagas det, och så kan man – beledsagat av en
suck – få höra det drastiska tillägget, »nu är det bara lortmattor
i stället».
Åtskilliga veckor före jul var det att börja och taga itu med
de mångskiftande hushållsförberedelserna. Det skulle lutas fisk,
kokas brännvin och bryggas juldricka, slaktas, stöpas ljus, bakas
och så vidare. Hemmet skulle för en lång tid framåt förses med
såväl mat som dryck och lyse.
Det första man då fick tänka på var fisken, som skulle blötas eller
läggas i vatten, där den sedan fick ligga i en åtta dagars tid,
varefter den lades ned i aska och kalk. Vanligen togs därtill gråsej
som köptes i Hudiksvall.
Till de viktigaste göromålen hörde brännvinskokningen och
julöls- eller juldricksbrygden, som brukade äga rum ett par tre veckor
före jul. Förr i tiden kokades det brännvin i nästan varje gård,
och även ganska långt efter det husbehovsbränningen blivit förbjuden
höll man mångenstädes på därmed i smyg. Ännu så sent som år
1905 anhölls i en av byarna en hel familj för brännvinsbränning,
som bedrevs i ladugården. Det var ej små kvantiteter som behövdes,
då de skulle ha brännvin »varenda rykande dag», och då bland annat
även ett visst mått brännvin ingick i drängars och pigors lön. En
dräng skulle till jul ha 2 och en piga 1 kanna. Ofta hände det,
att dessa sedan omsatte brännvinet i penningar och sålde det till
andra, varvid de kunde få ej mindre än 50 öre jumfrun.
I varenda ladugård – där man förr alltid hade en öppen spis –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
