Fataburen / 1919 / 39 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett helt vanligt, och lades i mjölskäppan, där det skulle ligga över
helgen, framför allt under julnatten.

Fig. 4. »Storsmör.» Teckn. av herr Einar Lindgren, Stockholm.

Mitt emellan bullhögarna låg på en svarvad och i två färger
målad »smörstol» eller »smörstake» av trä »julsmöret», även
»julgåsa» eller »storsmöret» kallat; det var vidare upptill än nedtill,
till formen ungefär som en vanlig blomkruka. Ju större smör
ju hedersammare, det kunde väga ett halvt, ja ända till ett
helt pund. Ovanpå storsmöret placerades ibland ett bakat julkors
och ibland grenljuset i sin stake och med uppklippt vitt papper
omkring; inunder lades en papperslapp löst på till skydd för smöret.
Andra åter brukade ställa grenljuset bredvid
smöret eller också på osten, som stod helt
uppstjälpt på ett målat och glaserat stenfat.
Julborden dukades litet olika i olika familjer.
Men liksom bullhögen var julsmöret endast
»skådebröd» som skulle stå där, för att det
var hederligt att det fanns, men det fick inte
röras under hela julen, fastän barnen mången
gång ej visste, hur de skulle kunna låta
julkorset vara i fred ända till helgens slut, så
stor var ofta deras längtan att få smaka på
härligheten. Till maten skars emellertid litet
limpa upp, och särskilt smör till att äta sattes
in; i större gårdar hade man alltid två smör,
förutom det stora ännu ett mindre som det åts utav. Här och var
på bordet lågo små knivar med hornskaft för att taga smör med.
Vidare skulle på bordet finnas en kalvstek och så naturligtvis dricka,
som i vardagslag dracks ur stånka eller en stor träkanna med pip,
men julaftonen togs alltid, där så fanns, silverbägaren fram. Ofta kunde
genom arv flera sådana ha samlats i ett hem och alla fingo då pryda
julbordet. Julbrännvinet sattes fram i de för trakten karakteristiska
brännvinskålarna av silver, som fanns i nästan alla bondgårdar och hörde
till fästmansgåvorna. I fattigare hem hade man runda brännvinsflaskor
av grönt glas. Allt utom »skimaten», d. v. s. maten som
åts med sked, skulle stå framme på bordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>