Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förplägning. En i sällskapet var utklädd till lapp, den, som hade
bästa förmågan att språka, skulle nämligen vara lapp och tigga,
han skulle ha både brännvin och mat, en flaska hade han till att
samla in brännvin i och en korg eller säck för maten, som det
»bakefter» gjordes kalas på vid »juldrickningen» tjugondagen, då allt
skulle gå åt som de hade tiggt ihop. Mest var det i byarna åt de
stora bruken till som julbocken brukade uppträda. Han säges även
ha visat sig redan på juldagskvällen tillsammans med stjärngossar,
som gingo omkring och sjöngo den vanliga sången:
»Goder afton, goder afton»,
och det, som då tiggdes ihop, skulle festas upp andra och
tredjedag jul.
Nyårsaftonen firades naturligtvis också särskilt festligt med
gudstjänst och mat som på julaftonen och så dans. Man brukade
även då söka utforska framtiden, särskilt genom att »knacka på sten»,
vilket dock även kunde ske vid andra tider såsom en torsdagskväll,
men helst en skärtorsdagskväll. Man skulle då ha en nyckel, vilken
suttit i en dörr under en, somliga säga tre julnätter. Vanligen togs
nyckeln till farstudörren, och så gick man på kvällen eller natten
med den till en jordfast sten, som man skulle gå omkring motsols,
tills man kom »tillhopa», där man hade börjat; därmed var det
mycket noga. Då skulle man knacka med nyckeln på stenen, och
det skulle man göra tre gånger. När man så hade gått runt och
knackat tre gånger, skulle man stiga upp på stenen och lyssna,
Men man måste vara alldeles tyst hela tiden. Man fick inte yttra
ett ord, icke ens när man gick tillbaka. När man så stod och
lyssnade, skulle man få höra, vilken man skulle få till karl eller
till kvinnfolk. Hörde en flicka ljudet av en sax, skulle hon få en
skräddare — en hammare, en smed — en hyvel, en snickare o. s. v.
En flicka hörde en gång en slaga, och det betydde, att hon skulle
få en torpareson.
»I rätta fallet» skulle de, som hade det ordningsfullt, ha
julhalmen till nyåret och då sopa ut eller bränna upp den. Julkorset
följde då vanligen med, om det ej gömdes till nästa jul; var det av
råghalm, då var det så fint och prydligt, så länge axen sutto på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:49:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1919/0063.html
