Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otillbörligt förekom mycket sällan. Det ansågs vara en mycket stor skam,
och man aktade sig i det längsta att utsätta sig för något dylikt.
Var friaren från en annan by än bruden, hörde det till en vanlig
god ordning, att han skulle »bjuda på kannan», eller med andra ord
bjuda de övriga manliga ungdomarna i byn på en kanna brännvin,
detta för att han skulle få gå i fred och jämväl ha sin påtänkta
fästmö för sig själv. Den, som icke gjorde detta, fick ofta utstå
mycket obehag. Det hörde nämligen ingalunda till ovanligheterna,
att en friare, som underlåtit detta, kunde få både stryk eller bli
utsatt för varjehanda andra förtret. För många år sedan fanns det i
Högbo en ovanligt stark bondpojke vid namn Anders Eliasson. Han
friade i Jällefors, men ansåg det alldeles onödigt att medföra brännvin
för Jälleforspojkarnes traktering. Det gick någorlunda lyckligt
i början, så länge man saknade full visshet om hans förehavanden,
men när man väl kommit till klarhet härutinnan, passade man på
vid ett tillfälle för att ge honom en minnesbeta, såvida han icke
ville »bjuda på kannan». Detta ingick emellertid icke i hans plan.
Sen till vrede som han var, kunde han bli riktigt våldsam, då denna
en gång blev väckt. Anders Elias’ ryckte loss en grindstolpe, som
han till de anfallande pojkarnes förfäran började svänga omkring
sig, så att de hals över huvud fingo taga till flykten. Därmed var
han räddad. Han var makalöst stark, och många äro de historier,
som berättas om honom.
Det var annars ingalunda ovanligt, att då man visste en
främmande pojk krupit in till en flicka, man lade en snara av någon
töm eller dylikt nedanför fönstret, i vilken man sedan infångade
honom. Därvid vankades duktigt med stryk, såvida han icke lovade
att en annan gång medföra »kannan». Den som en gång bjudit,
ansågs det för en skam att röra.
Då äktenskap mellan mera förmögnare familjer skulle förmedlas,
begagnade man sig merendels av böneman. Någon skräddare, soldat
eller annan munvig person sändes av den giftaslystne gossens
föräldrar iväg till den gård, där den tilltänkta var bosatt, för att dels
med henne och dels med föräldrarna komma överens, huruvida friaren
var välkommen eller icke. Blev svaret jakande, hade han sedan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
