Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vars ytterkant han emellertid hann gripa sig fast med ena handen,
under det han höll spöet med den andra. Men hur det var, måste
han släppa sitt tag i bryggan, och det bar i väg utför. Laxen drog
hela tiden, och det gick i ilande fart. På ett ställe delar sig forsen
i två grenar, den ena grundare. Laxen drog utåt den djupare leden,
men dit ville J. naturligtvis ej följa, utan släppte spöet och
lyckades taga sig i land. Det stod folk på stranden och såg på äventyret.
Det tyckte han var harmligt, sprang genast in i fiskarstugan och
bytte på sig torrt samt fick en ny hatt på sig i stället för den,
som gått sin kos i strömmen. Sedan tog han en annan snara, vilken
stod där i stugan, och med den kort därefter en stor lax ur forsen.
Därmed ansåg han äran räddad. Några dagar därefter fick en
målare H–g i Skärfsta, drygt en mil längre ned, vid
Ångermanälven, dit laxen sålunda gått ut, tag i det 6 alnar långa spöet.
Laxen satt, ännu vid full vigör, kvar i snaran och bärgades.
En annan av de mera framstående laxsnararne vid Faxälven,
den 65-årige Grels Nilsson, har berättat om ett liknande äventyr.
En höstmorgon stod han, då 16-17 årig, på en snarställning i forsen
och hanterade laxsnaran för att åtkomma någon av de »vraklaxar»,
som den årstiden gingo fram där. Det var fruset och halt. Bäst
som han höll på att undersöka vattnet, hade han en stor lax i
snaran, och denna ryckte honom i forsen. Det bar i väg genom tre
»fall», men N. släppte ej spöet, dels för fiskens och dels för egen
skull. Hur det var, sköt han mot norra landet, där han fick fatt i
en utstående trädrot, och en tillskyndande gubbe, Gabriel, hjälpte
honom upp på det torra. Laxen togo de också, och »den fick gubben
för besväret».
Även Grels Nilsson har talat om de storartade fångsterna i
början av 1870-talet, främst 1874. Då fångade han på ett dygn 118
laxar, ingen under 18 skålpund, den största däremot med den
anmärkningsvärda vikten av 33 kg.; detta är det mesta han vet någon hava fått
på ensam hand. Grels »blev skinnlös i händerna» av kampen med
de obändiga fiskarna. Fadern, som även han var en god laxsnarare,
avlöste honom och tog tillsammans med en granne följande dygn
upp 122 laxar, detta i »Nässe kronfors», eller den övre forsen –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
