Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 NORDISKA MÖTET FÖR FOLKLIVSFORSKNING I STOCKHOLM 1920.
Rudolf Cederström, Stockholm, Hans Ellekilde, Köpenhamn, Sigurd
Erixon, Stockholm, Thorkild Gravlund, Reersö, Louise Hagberg,
Stockholm, Gunnar Hallström, Björkö, N. E. Hammarstedt, Stockholm,
Uno Holmberg, Helsingfors, Nils Keyland, Stockholm, Sven T.
Kjellberg, Västerås, Ernst Klein, Stockholm, Yngve Laurell, Stockholm,
Torsten Lenk, Göteborg, Sune Lindqvist, Stockholm, Nils Lithberg,
Stockholm, Gisle Midttun, Kristiania, Birger Nerman, Stockholm,
Jörgen Olrik, Köpenhamn, Karl Rencke, Göteborg, Jöran Sahlgren,
Lund, Laura Stridsberg, Stockholm, Sigurd Wallin, Stockholm, samt
K. Rob. V. Wikman, Helsingfors. Dessutom hedrades mötet under
andra dagens förhandlingar genom närvaro av riksantikvarien Salin
och båda dagarnas förhandlingar av dr Upmark.
Första mötesdagen.
Förhandlingarna öppnades i Nordiska Museet den 16 aug. kl.
10 f. m. av N. E. Hammarstedt med följande hälsningsanförande:
I egenskap av »caput canum inter juvenes» - juvenes här taget i
betydelsen vapenföra och stridbara män på vetenskapens fält - har jag att
hälsa våra ärade gäster hjärtligast välkomna, och i all synnerhet hälsar jag
gästerna från våra grannland - även dem som i denna stund ännu ej hunnit
anlända.
För vetenskapen såsom objektivt sanningssökande verksamhet borde
egentligen all politik stå fjärran. Vetenskapsmannen bör gå sin bana fram
rakryggad trots alla politiska vindkast, ja stormar. Emellertid är även
vetenskapsmannen medborgare, även han har därför icke kunnat undgå att
känna de senaste årens politiska m artryck: världspolitikens inverkan har
smärtsamt gjort sig kännbar även inom vetenskapens värld. De politiska
slitningarna hava även där medfört isolering mellan folken och en viss så
att säga andlig förkapsling - frivillig eller ofrivillig, avsiktlig eller
oavsiktlig - hos vetenskapsmännen själva. Att detta måste lända till ofärd för
vetenskapen i allmänhet är uppenbart; och alldeles särskilt måste det bli
ödesdigert för de vetenskaper, som sysselsätta sig med den mänskliga
kulturens utveckling och lagar. För etnologien är ett fritt och förtroligt umgänge
folken emellan ett livsvillkor. Den vill föra folken samman, och den bör
bliva den första att bryta isen, där sådan förefinnes.
Lyckligtvis hava de skandinaviska länderna såväl i det ena som i det
andra hänseendet gått jämförelsevis oberörda av krigets kulturupprivande
verkningar, och det politiska trycket utifrån har, i stället för att splittra,
fastmer politiskt närmat Nordens folk till varandra såsom knappast någonsin.
Vad nu oss nordiska folklivsforskare beträffar, hava vi ju alltid stått i en
vänskapsfull och livlig förbindelse på litterär och skriftlig väg. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
