Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKÄRLAÖ OCH DESS ARKIV. 125
ej förut haft ljudsträngar av ovan beskrivet slag, fick den tydligen
sådana nu. Däremot saknas varje antydan i räkenskaperna om när
trumman förvärvades. Det är därför möjligt att den fanns före ra-
o
kenskapsboken och således går tillbaka till 1600-talet. Ar 1783
anskaffades ånyo en sträng till trumman och på samma sätt 1867. Det
o
är väl på 1800-talet hampsträngarna ersattes av järntråd. Ar 1759
meddelas att en fiskare Ersson erlagt »plickt för uteblifwande wid
trummans rörande l Dr 16 Öre Kopparna.».
Trummans huvudfunktion var och är att kalla samman
skärlaget till stämmor eller gudstjänst i Korumhuset. Den slogs då av
hamnfogden eller senare byordningsmannen (fig. 14), som fungerade
som ordförande vid stämmorna och ofta förrättade gudstjänst. När
någon annan skötte gudstjänsten, fick han slå på trumman.
Förr i tiden brukade trumman slås varje lördagskväll klockan
6 från första maj till första oktober. Vintertiden skedde det dock
endast högtidsaftnar. Sedan trumman slagits eller »rörts» utfördes
intet arbete utomhus.
Julnatten firades med skjutning och starkt trummande klockan
ett på natten. Julottan hölls ännu i mannaminne klockan tre på
morgonen. På andra skär i Östergötlands och Tjusts skärgård, där
trummor också finnas, hade man intet kapell, utan hamnfogden gick
omkring klockan tolv på julnatten och väckte skärlagets befolkning
med kraftiga trumslag, varefter man i båtar begav sig över till
julottan på fastlandet. Där brukade man också samlas till
valborgs-mässoeldar sista april, varvid trumman slogs och olika slags oljud
upphävdes. Sannolikt har detta också i äldre tider varit fallet på
o
Värskär. Ar 1823 utdelades l maj brännvin bland fiskarna på
skärlagets gemensamma bekostnad. Likaså torde trumman här som
på andra skär nyttjats som nödsignal. När dimman låg tät Över
havet eller mörker hindrade uteliggande båtar att hitta hem, steg
hamnfogden upp på en höjd på skäret och slog på trumman, så att
ljudet trängde milsvitt omkring och gav de förvillade ledning, därest
ej stormen överljöd dess larm.
Trummor i en dylik funktion äro icke särskilt utmärkande för
Östergötlands och Tjusts skärgårdar. Visserligen saknas de i fisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
