Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans släkt, i vars ägo det ännu befinner sig. Här föddes Zakris
1793 och fick i sinom tid börja deltaga i jordbrukets mångahanda
bestyr, för vilka han dock ej lär ha haft större intresse; hans
ungdoms iver var att skaffa sig böcker och ornamentsritningar.
Stockholms stad och det märkvärdigaste, som på den tiden fanns där,
kände han genom böcker. Själv företog han emellertid aldrig några
längre resor, det längsta han rest var till marknaderna i Åsele,
Sollefteå och Hammar.
Träsnideri och ritning lärde han sig själv; mönster tog han efter
de böcker han kommit över och efter de få högreståndspjäser, som
han kunde få tillfälle att se uppe i Ådalen. Historien om hur han
skaffade sig förebilder till de sniderier han utfört i sin hemsockens
kyrka visar hur pass lättvindigt och listigt en bygdemästare kunde
ta den saken. Vid den tid då socknen såg sig om efter någon, som
kunde utföra snickerier i den nybyggda kyrkan, hände det sig att
en medlem av konungafamiljen dog, varför det påbjöds att
kyrkornas förgyllda prydnader under en längre tid skulle täckas med svart
tyg. Zakris begav sig då genast ner till grannsocknen Resele, vars
kyrka stod nyinredd och skaffade sig tillstånd att låna hem alla
ornament som kunde lösgöras. Resele kyrkas sniderier uppges också
vara allmogearbete, bland snickarna namnes särskilt en fjällbo
Lindgren från Herrmanssjön,[1] en vild sälle, som för något ofog ådömts
ett straff, som han dock skulle befrias från, om han utförde
sniderierna i kyrkan, vilket han också åtog sig och utförde till belåtenhet,
sannolikt efter ritningar. Zakris fick emellertid sniderierna med sig
hem till Ådals–Liden och anmälde sig villig att utföra hela arbetet,
som också uppdrogs åt honom. Detta var det största arbete Zakris
någonsin hade, han måste ha sin dräng, Nils Olof Nylén, till hjälp,
och tillsammans arbetade de i Lidgatu, drängen med att slå ihop
stommarna och konturera de delar som skulle snidas, Zakris själv
med att snida och förgylla. Här som så ofta upprepades emellertid
den gamla historien om medhjälparen som stjäl mästarens konst,
Nylén, som avled över nittioårig omkring 1900, började nämligen
efter detta arbete också att snickra och snida men lyckades dåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
