Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENTRÅDSSPINNING, TENNDRAGNING OCH BÄLTSMYCKEGJUTNING. 151
Utöver vad dylika fynd på sitt tysta språk förtälja om
förfädernas metalldragningskonst kunna vi troligen ingenting få veta,
då skrivna underrättelser helt och hållet saknas.
Värdet av att under dessa förhållanden äga en levande källa sådan
som lapparnas tenndragning att ösa ur, oavsett de nationella särdrag
som vidlåda den, är uppenbart och kan här framhållas förutan
diskussion av frågan varest i världen dess metoder räkna sin genesis.
I Sverige liksom annorstädes i kulturländerna har, som vi veta,
dragskivan trätt i storindustrins tjänst och med vederbörlig
anpassning tagits i bruk vid den maskinella metalltrådsframställningen.
Tråddragerier förekommo i Arboga, Vätinge, Nyköping m. fl. platser
. .
redan under 1500-talet; vidare äro sådana bekanta från Älvdalen i
Dalarna och Gnosjö i Småland. Ur J. F. E. Eneströms läsvärda
bygdeskildring »Gnosjöborna» må några ord ur hans utförliga
beskrivning över dragningen i Gnosjö anföras såsom belysande för
tråd-drageriernas delvis primitiva och rent hantverksmässiga arbetsmetoder
under första tiden. Smidda järntenar, säger han, dragas så många
gånger genom på en stålskiva gjorda olika hål (som oupphörligt
förminskas) tills den erhållit åstundad finhet, vartill användes dels
blott handkraft, dels mera sammansatta maskiner för vattendrift.
- Det första försöket utfördes (såsom Eneström synes tro, fullt
självständigt) i början av 1600-talet av en smed Sörman. Enligt
en sägen skall det bestått däri att Sörman med en tång dragit en i
kallt tillstånd uttänjd spik genom ett koniskt hål i en stålskiva.
Härmed hava vi visserligen kommit en god bit bort från
lapparnas tenndragning. Men hur nära stå vi den icke i själva verket!
Det industriella genombrottet till trots kvarstå dess principer ännu
så gott som orubbade.
För sin tennsmyckegjutning begagnade lapparna under l(iOO-talet
formar utgrävda av ben, enligt Rheens berättelse. Något vidare
kan man ur böcker knappt inhämta om lapparnas gjutkonst under
äldre tid, ehuruväl metallsmycken och sådanas användande på
dräkten ofta omtalas (se nedan s. 175 not 41 ff.). Gjutningsförfarandet har
i regel, då man skrivit, lämnats åsido, måhända beroende på att
man ej däri funnit något egendomligt eller karaktäristiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
