Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
GAMMALDAGS SEDER OCH BRUK UTI OLDEN
I NORDFJORD, NORGE.
Av
LOUISE HAGBERG.
Det var en sommardag uti Oidens fjällbygd år 1919, oeli
det var kyrksöndag. Prästen i Indvikens pastorat har nämligen ej
mindre än trenne församlingar att predika uti, och nu hade som
sagt turen kommit till Oidens kyrka såsom varande annex till
Indvikens huvudkyrka. Den lilla träkyrkan i Oiden är omkring 170
ä 180 år gammal; den förra, som var en långskeppskyrka, hade blivit
ödelagd av en orkanartad storm, och så byggdes i dess ställe den
nuvarande lilla korskyrkan. Församlingsborna, vilka anlänt dels
körande och dels gående, hade flockat sig utanför helgedomen i
väntan på att klockornas manande toner skulle kalla dem in. När
dessa så ljödo, trädde alla in i kyrkan och intogo sina platser under
strängt iakttagande av mans- och kvinnosida. Enligt rådande sed
öppnade klockaren eller »kirkesangeren», stående framme i koret,
gudstjänsten med säng, och församlingen stämde fulltonigt in. Någon
orgel har den lilla kyrkan ej. Efter slutad gudstjänst församlade
sig menigheten åter ute på kyrkvallen, där på gammaldags vis
kungörelserna lästes upp för den lyssnande mängden. Därefter sprakade
de, som hade något att andraga, med den väl villige själasörjaren.
Så gjorde även författaren för att bedja honom lämna sig anvisning
på några äldre personer, vilka skulle kunna uppsökas i och för
samspråk om gamla tider. Han villfor genast den sålunda framställda
begäran och ropade an ett par äldre män, vilka presenterades såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
