Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runstavens uppkomst. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kantig klinga. De senare finska typerna äro kortare och antaga
slutligen en fyrsidig klinga, fig. 8. Sistnämnda typ har i ett
flertal exemplar från 1700-talet tillvaratagits i de svenska finnbygderna;
även andra finska former förekomma, och till dessa ansluta sig även
de norrländska.
De mångkantiga stavarna förekomma ytterligare i två pregnanta
former. Den ena, fig. 9, tillhör en grupp av stavar, som tillverkats
sannolikt i norra Östergötland eller västra Sörmland mellan åren
1590 och 1620, och som är signerad S. L. Den andra synes
härstamma från gränsen mellan Småland och Västergötland och är
stundom kännetecknad av en mycket lång kavel, fig. 10.
Med denna redogörelse för de viktigaste runstavsformerna hava
vi i stort sett även skisserat runstavens utbredningsområde. Vi
kunna härtill endast lägga, att den förekommer i Blekinge, utefter
den svenska ostkusten upp till Västerbotten, i Dalsland, Värmland
och östra Norge samt i form av de nedan behandlade bokformiga
kalendrarna i svenska lappmarken, på de svenskspråkiga öarna vid
Estlands kust och i Gammal Svenskby i guvernementet Cherson i
Sydryssland. - Och vi hava inför oss hela spridningsområdet för
runkalendern.
Redan då vi komma till Västergötland befinna vi oss utanför
det egentliga runstavsområdet. De kalenderstavar, vi träffa här,
sakna dagrunor, dagarna äro endast markerade av inskurna hak i
stavens kanter, och gyllentalen äro icke längre betecknade med runor
utan med ett slags runliknande strecksiffror, fig. 11. Dessa
strecksiffror har Västergötland gemensamt med Tyskland. De förekomma
i handskrivna fick-kalendrar av pergament från medeltidens slut och
uppenbarligen tillhörande den hanseatiska kulturkretsen. De
återfinnas också på i trä skurna bladkalendrar från södra Tyskland och
Tyrolen (se nedan).
Med dessa sistnämnda kalendrar hava vi vidgat kalenderstavens
spridningsområde utanför Nordens gränser, och vi kunna då med
ens fortsätta till England. Härifrån beskriver Stephens
kalenderstavar bland engelsk bondebefolkning, fig. 12,[1] vilka överensstämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
