Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runstavens uppkomst. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNSTAVENS UPPKOMST. 17
inelser, och på ett högre kulturplan, dä kalendern erhållit en fastare
reglering, har karvstoeken tagits i anspråk för angivande av antalet
vanliga dagar mellan varje fest- eller tabudag. Omsatt i kristet
kalendarium beteckna strecken det antal dagar, som förflyta mellan
varje mera betydande kyrklig helgdag. I denna form lever
kalenderstaven exempelvis i den norska primstaven.
För att med ledning av kalenderstaven bestämma tiden för de
rörliga högtiderna insättas kyrkokalenderns gyllental över
dagskårorna, därvid olika sifferbeteckningar inom olika områden komma
till användning såsom i England eller hos oss i Västergötland.
Då den lärda kyrkokalendern nådde Sverige, voro ännu runorna
en levande kunskap hos vårt folk, lärda såväl som olärda. Runorna
hade ursprungligen erhållit sin form genom att grekisk skrift
om-bildats för att kunna skäras i trä. De svårigheter materialet lade
i vägen för överförandet av det lärda kalendariet på den täljda
träkalendern voro sålunda här redan förenklade, och detta hade till
följd, att hela den lärda apparaten hos kyrkokalendern kände i full
utsträckning, genom transkribering av latinska söndagsbokstäver och
gyllentalssiffror till nordiska runor, överföras på kalenderstaven.
Det är detta, som är det specifikt svenska hos runstaven.
Att runstaven var fullt färdig långt före medeltidens slut
framgår av att den redan då hunnit utbilda sig i ett flertal provinsiella
varianter. När transskriberingen först skett, är däremot svårare att
avgöra. En ter minus ante quem äga vi i det gottländska
runkalen-dariet av år 1328,1 där kyrkokalendariet finnes »översatt» i runor,
ehuru icke på trä utan på pergament. Bråte har på goda grunder
daterat kyrkokalendariets införande hit till 1100-talets mitt.* Det
är i och för sig icke osannolikt att en transskribering kort efteråt
gjorts till den runskrift, som var de ur folket utgångna prästerna
lika bra om icke mera känd än den latinska skriften, och
förelag-en gång en sådan handskrift färdig, var vägen icke lång till
överförandet på det vanliga kalendariska hjälpmedlet primstaven eller
1 Worm, Fasti Daniel, sid. 125 ff.
2 Bråte, Nordens äldsta tideräkning, l Inbjudning till årsexamen vid Högre all in.
läroverket å Södermalm, vårterm. 1908.
*2-’202911. Fataburen W^l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
