Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niga för ny. Av N. E. Hammarstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»NIGA FÖR NY.»[1]
Av
N. E. HAMMARSTEDT.
I den älsta litterära källa, som mäler något om germansk
religion, nämligen Julius Cæsars anteckningar om galliska kriget,
säger den ryktbare statsmannen (6: 21), att germanerna »icke ens
ryktesvis» hade kännedom om några andra gudar än solen, elden
och månen (Sol, Vulcanus, Luna). Uppgiften förefaller icke alldeles
sannolik – att de i likhet med fornperserna (Herodotus 1: 131) även
dyrkade himmels- eller skyguden är otvivelaktigt – och det
antagandet är icke alldeles fjärran liggande, att Cæsar på detta ställe
mera kalkerat på underlag av någon äldre grekisk författare än
litat till egen iakttagelse. Ty även Cæsar stöder sig på äldre källor
(jfr 6: 24). Huru därmed än må förhålla sig, så är det emellertid
tydligt, att Cæsars uttalande måste innehålla åtminstone ett
visst mått sanning, huru avvikande det än är från Tacitus’ inemot
ett och ett halvt århundrade senare nedskrivna, på vidgad och
fördjupad kännedom grundade skildring av germanerna. Sol- och
månkult hava (jämte himmels- och åskkult, vattenkult och
trädkult) otvivelaktigt tillhört de ariska folken alltifrån deras
gemensamhetstid.
Underligt förefaller därför å andra sidan, att Tacitus icke
någonstädes i sina uppgifter om germanerna omnämner någon direkt vare
sig sol- eller månkult. Se vi nogare efter i hans lilla bok om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
