Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ynglingalaget. En gengångare i samhället. Av Sigurd Erixon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 SIGURD ERIXON.
företeelser i sitt allmänna etnologiska sammanhang, varvid deras
stora betydelse för samfundsutvecklingen i dess helhet klart
framstod. Senare har materialet för Europas vidkommande oavlåtligt
ökats, mest från Tyskland och Schweiz. I sistnämnda land är
det framförallt Hoorn ann-Kray er och hans lärjungar, som givit de
viktigaste bidragen.1
Slutligen har den gamle folkpsykologen Wundt upptagit dessa
idéer i sin nya upplaga av Völkerpsykologi2 och gjort ett försök
att med hjälp härav rekonstruera’samfundsutvecklingen även under
Europas förhistoriska tid. Detta försök med sina många brister
är i sin logiska utformning icke utan sin genialitet och torde i
vissa delar även kunna stå sig - tillsvidare åtminstone.
För Sveriges vidkommande hava Hammarstedt3 och Wikman4
berört företeelsens förekomst hos vårt folk. Jag vill här göra en
överblick av en del hithörande seder och föreställningar hos svensk
allmoge, i första hand de, som belysa ynglingarnas organisation.:>
Första gränslinjen är vid könsmognaden, d. v. s. 14 eller 15,
stundom 16-årsåldern. l)en avgränsar gossarna ifrån ynglingarna.
Nästa huvudetapp är giftermålet, som hos A7år allmoge vanligen
synes ha ingåtts mellan 18 till 22 eller 23 år. Det är således
mellan dessa gränser, som ynglinga- eller ungkarlsståndet ligger.
1 E. Hoffmann-Krayer, Knabenschaften in der Schweiz, i Schweizerisches Archiv
fiir Volkskunde, 8 årg. sid. 81 f., 161 f. och där citerad litteratur. Jämför också t. ex.
uppsatser i årgångarna 19 och 21 av samma tidskrift samt Hans Bächtold, Die
Ge-bräuche bei Verlobung und Hochzeit, i Schriften der Schweizerischen Gesellschaft fiir
Volkskunde II (1914). Bland tyskar kan nämnas Gustaf Sch utter. Der
Siebenbiirgisch-Sächsische Bauernhof, 1896; bland fransmän Bugiel i Bull. et mém. de la Soc.
de’anthro-pol. de Paris. Torne 10, ser. VI, 1919.
2 Wilhelm Wundt, Völkerpsychologie B. 7-8: Die Gesellschaft, Leipzig 1917.
3 N. E. Hammarstedt, Kvarlevor av en Frösritual i en svensk bröllopslek, i
Svenska Landsmål 1911, sid. 489 f., samt Tacitus, Germanerna, översättning 191(3.
4 K. Rob. V. Wikman, Mickelsmässeder i Vörå och Oravais, Hembygden, årg. 6,
sid. 34-37, samt Tabu- och orenhetsbegrepp i nordgennansk folktro om könen, i Skrifter
utg. av Svenska Litteratursällskapet i Finland, 135: Folkloristiska och etnografiska
studier II, sid. l f.
5 Undersökningen bygger till största delen på material från mina
byundersökningar, som pågått sedan 1912. Dessa citeras efter året för uppteckningen. Bland
de av mina medhjälpare, som därvid bidragit, äro här främst att nämna S. Rothman
och E. Sandback.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
