Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Stockholms stolmakareämbetes historia 1664-1846. Av Arvid Bæckström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildande 1739. Men redan genom kgl. brev d. 27 aug. 1741 stängdes
den senare vägen; då förbjöds, att skråhantverkare och
gesäller finge dragas under hallrätt eller av dylik antagas till mästare.
Samtidigt gjordes ansträngningar från skråna att draga arbetare över
från hallrätterna. Så drogos stolmakarna så småningom helt från
hallrätten in i deras skrå. I kommerskollegii årsberättelser uppgives
t. ex. att stolmakaren Mansnerus 1767 »gifvit sig under skråämbetefc.
Och under 1770-talet tycks spänningen mellan de två kategorierna
ha vuxit till sin höjdpunkt. Ty d. 13 april 1780 gjorde
kommerskollegiet ett försök att träffa en »vänlig öfverenskommelse dem
emellan». Denna dag voro uppkallade: av ämbetet »åldermannen Eric
Höglander, bisittarne Abraham Alfwar och Johan Melcher Lundberg
tillika med mästarne Thunberg, Hellman, Ryste, Ohrmark och
Malmsten samt de af hallrätten privilegierade stolmakarne Carl Magnus
Sandberg, Jonas Ekengren, Eric Holm och Carl Friedr. Flodin, då
Kongl. Collegium gjorde dem tjenlig föreställning, om icke till
afböjande af all vidare oreda och anledningar till klagomål öfver
intrång af hvarandra de skulle å ömse sidor anse nyttigast at ingå
uti någon sådan förening, hvarigenom de hädanefter komma ut utgöra
en enda societet». Efter någon stunds överläggning slöts den
överenskommelsen dem emellan »at samtelige de under hallrätten lydande
idkare af stolmakare handtvärket komma at i ämbetet intagas med
åtnjutande af enahanda både rättigheter och skyldigheter, som
ämbetets öfrige ledamöter». Och denna deras överenskommelse prövade
kollegiet omedelbart skäligt att »till bibehållande af god ordning
och enighet dem emellan och till deras säkerhet och rättelse i
framtiden stadfästa; i följe hvaraf stolmakare ämbetet jemväl har at
trygga sig dervid, at inga idkare af denna slögd hädanefter, under
skydd af manufacturprivilegierne varda antagne». Mot den sista
punkten reserverade sig visserligen kollegiets president, frih. G.
Celsing. Denne ansåg nämligen, att eftersom »antagandet af visse
idkare i detta handtvärk under skydd af kgl. manufacturprivilegierne
egentligen skjedt i afseende på frågan om någre nya och här förut
obekante arbeten i denne slögd, som desse personer förstått, så vore
både nyttigt och nödigt at samma väg till egit etablissement äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
