Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALLGROPAR FÖR VILDREN. 33
stenmur, som går tvärs över dalen. Den är här och där
genombruten av små öppningar, genom vilka vildrenarna jagades och funno
sin död i fallgroparna, som voro förlagda i varje sådan Öppning.
Vanliga rengropar förekomma flerstädes i Jotunheimen och andra
fjällområden inom amtet. Sålunda finnas i Kingebu rengravar, och
framför allt på Hirsjöhögda. varest rester av fallgropar, stängslen
och närliggande »skyttegravar» för fångstmän tydligen klargöra
fångstmetoden medelst fallgropar. Ännu så sent som i det 18:de
seklet har det varit mycken vildren i Gudbrandsdalen och Valdres,
eftersom Schönning 1775 omtalar hopar på 2, 3 ä 4,000 djur.
. .
Även här förekomma exempel från gamla tider därpå, att när
det skulle skiftas mellan barnen, fick äldste sonen välja, om han
ville ha gården eller rengroparna. Det berättas, att Störtande i
Lesje är en av de sista gårdar, där en dylik delning ägde rum, och
sonen valde rengroparna, icke gården. Även i sen tid måtte
tillgången på vildren i dessa trakter ha varit riklig. Sålunda nedlade
forstmästaren J. B. Barth i Gudbrandsdalen och Valdres under åren
1869-89 bland annat vilt, 728 vildrenar.
Slutord.
Att vildrensfångst medelst fallgropar även inom svenska
fjälltrakter bedrivits är känt. »Gropar ha begagnats Över vildrenens
hela område» (se »Norrlands jakt och fiske» av S. Ekman). Någon
.
närmare beskrivning av dessa fallgropar finnes mig veterligen icke,
med undantag för lapparnas s. k. »voumen» och därmed liknande
anordningar. »De enda uppgifter, som kunnat erhållas om dem,
säger Ekman, härstamma från Härjedalens lappar, som omtala, att
de i bottnen voro försedda med spetsiga pålar med eller utan
järnbeslag».
Av vad i det föregående återgivits rörande fallgroparna för
vildren i Norge, vilka ju i alla avseenden överensstämma med de
s. k. »murade gravarna» eller »källarna» i Oviksfjällen, borde man,
synes mig, ha fullt skäl att draga den slutsatsen, att dessa varit
fallgropar för vildren. Alla detaljer rörande groparna i Oviksfjällen:
3-213519. Fataburen 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
