Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
L IT T E R A T U R.
FADER PETER O’LEARY, Schiane, översatt från gaeliskan av C. W. v
Sydow. Stockholm 1921, 299 sid. 8:0.
Schiane är sagan om skomakaren med detta namn, som försvor
sig åt djävulen på villkor, att under tretton år aldrig sakna pengar,
men som bedrog den lede genom att nyttja hans pengar till
utövandet av goda gärningar. Den är skriven för att vara en läsning
för irländsk ungdom på dess eget språk, ett språk som - för att
tala med författaren - skulle vara fritt från de fel, som vidlådde
de bokJärdes.
Händelsen är förlagd till byn Munster, och här möta oss
skvallret i byn, hjonelagsförmedlingar, marknadsskojare och den
myndige-länsmannen - allt sådant, som tillhör vilken välordnad bondeby
som helst. Och författaren har lyckats giva sin skildring en levande
åskådlighet, som ger boken ett stort allmän-litterärt värde.
Men därutöver skänker den etnologen många intressanta detaljer
ur folkets vardagsliv, dess sägner och åskådning. Där sitter Schiane
vid berättelsens början i en »liten varm och nätt stuga vid foten av
ett berg på läsidan», han har en halmstol, som han själv gjort sig,
och nära eldstaden hänger en skinnsäck med mjöl; då och då tar han
en näve mjöl ur den och tuggar på, och till detta äter han ett äpple
från trädet, som står utanför dörren. Detta är hans dagliga spis,
men man kan även laga festrätter av rostad och målen säd, som
röres ihop med söt grädde i en träskål. Ur folktron möta vi gasten
vid korsvägen, den trollkunnige, som lät kvastkäppen köra den
starkaste karen i byn ur stugan, synvillor, frimurare o. s. v. Vi få en
ståtlig skildring av en som lärt älvspel; det är bröllop och musiken
består av två säckpipor, två fioler och en harpa. En av
säckpip-biåsarna kan älvspelet. Han hade gått vilse en kväll, och så hör
han från flodstranden på andra sidan den vackraste musik. Han
gör i ordning sin pipa och börjar spela med. På så sätt lär han
älvmusiken. Fram på morgonen under bröllopsfesten förmår man
honom att ta upp sitt älvspel, men här är det icke som hos oss att
åhörarna ryckas med i en ändlös dans; alla sitta tysta runt
väggarna. Det är en efter en av älvorna, som spelas in i stugan, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
