Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LOUISE HAGBERG.
Se’n skalle det återigen dansas med bruden. Brudgummen han
slapp allt besvär, han fick bara vara med och leka han.
Tredje dagen sutto brudpigorna och pojkarna inne i matstugan,
där de sjöngo till kannan, som de skickade emellan sig och drucko
ur. De sjöngo namnet för var och en:
»Tager stopet i hand!
Säger flickans namn»,
varvid de skulle nämna ett visst namn. »Vad heter han?» Alla sjöngo
då till svars ett namn som de trodde skulle passa in.
Onsdagen var liksom måndagen som en vilodag, då de fingo gå
och prata och slå sig ned bäst de ville. Men dansades gjordes det
såväl söndags, måndags, tisdags som onsdags natt.
På torsdagen då var det »hemkomning», då gästerna skulle resa
hem. Vi hade liksom middag, då vart hushåll skulle bjuda för sig.
Vi voro ett hushåll med våra gäster, svåger ifrån Yttermo ett, och
så mitt svärfolk med sina gäster. Vi fick dela på dem, så att alla
fick vara med och äta både stora och små, och det skulle vara så
fint dukat, när de kommo. Vi hade släktingar ända ifrån
Kullsbjörken, och det blev sent för dem att fara, så de kommo ej längre än till
Noret, där de lågo över natten. De hade sju »fjärndelar» att resa.
De hade farit hemifrån på lördagen och kommo ej hem igen förrän
påföljande fredag.
Så skulle vi ut och »tjäna av» jäspösfolket, d. v. s. bjuda dem
adjö. Det var många hästar i rad. Då skulle spelmannen vara
med och hela byn var ute för att »följa av» dem som reste. De åkte
ej fortare än att man kunde hinna gå med. På en del håll voro
de utklädda, när de »tjänte av» folket. Vi gick med brödkorg och
brännvin, och vi följde med till häst fram till Yttermo. Det var
mycket folk som såg på. Under vägen ropade spelmannen som
vanligt: han var väl så livad. Han följde med oss hem igen. Det var
litet konstigt att vända, och när vi kom hem var det så tomt, så
det kändes litet konstigt.
Då folket hade dragit av, fick vi bära tillbaks allt vad vi hade
lånat. Vi hade lånat sängar också. Det var mycket göra med det,
och så skulle vi också skura och ha rent till söndagen, när vi skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
