- Project Runeberg -  Fataburen / 1923 /
3

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belysningskula (skomakarkula). Närmaste utveckling blir sedan en
dubblering av linserna, både okular och objektiv, vilket
Würzburger-munken Zahn använde. Wiener-ingenjören Griendel von Asch lade
till och med ännu ett par linser emellan dem, så att hans mikroskop
således fick tre par linser. De dittills förfärdigade mikroskopen
voro endast avsedda för ogenomskinliga föremål och voro alla
försedda med upprättstående stativ. Italienaren Tortona konstruerade
1685 det första handmikroskopet, som vid undersökning av
genomskinliga föremål hölls mot solen som ljuskälla. Jesuiterpatern
Bonannus gjorde ej blott handmikroskop i Tortonas stil utan förde
utvecklingen vidare genom att konstruera ett mikroskop med både grövre
och något finare förskjutning av tuben, en särskild hållare för de
genomskinliga preparaten samt en särskild belysningsapparat för
lampljus. Tuben hade i Bonannus mikroskop horisontal ställning,
och allt det övriga var inrättat i enlighet därmed, men mikroskopet
var skrymmande och omständligt att bruka.

En epok under sextonhundratalet bildar Anton van Leeuwenhoek
genom sin betydligt förbättrade tillverkning av linser. Hans mest
berömda mikroskop voro dock enkelmikroskop, avsedda att hålla i
handen. Leeuwenhoek använde alltså genomfallande ljus vid sina
undersökningar. Vid undersökning med påfallande ljus använde han
konkavspegel så som sedan Lieberkühn brukade på sina
enkelmikroskop och som Helmholtz upptog vid ögonundersökningar och Voltolini
vid öronundersökningar. Leeuwenhoekska belysningsspegeln hade
nämligen i sitt centrum ett runt hål, varigenom man såg på det
belysta föremålet.

Sjuttonhundratalets första tid visar en förenkling av allt det
Bonannus fört samman i sitt mikroskop. Engelsmannen Marshalls
mikroskop hade en vid, relativt kort tub. (Se fig. 12.) Dess horisontala
hållare sträckte sig vinkelrätt till det egentliga stativet, på vilket den
med tuben kunde förskjutas upp och ned. Den långa stativpelaren
kunde emellertid genom en kulled röras och ställas in i alla riktningar.
Då stativet var fästat på kanten av en stor träklots såsom fot och
objektivbordet var av glas, så kunde inställningen ske om dagen
mot solen, och i mörker mot en lampa, som sattes under eller kanske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:50:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1923/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free