- Project Runeberg -  Fataburen / 1923 /
87

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA TJÄRBRÄNNINGSMETODER I VÄSTRA SVERIGE. 87

vad mån denna lorm av tjärbränning är utbredd även i övriga
delar av landet, har jag ej varit i tillfälle att undersöka.

Tjärmilor.

I Värmland samt Västergötland användes på ett par platser en
typ, som utgör ett mellanting mellan en norrländsk tjärdal och en
resmila. Lämpligen skulle den kunna benämnas tjärmila, en
benämning, som återfinnes hos Linné (se nedan). Den värmländska
benämningen är »dal» och den västgötska »lunngrav». Hos Ljungström
(förut anfört arbete) förekommer »hyttmila», ett namn som jag ej
återfunnit.

Vid milkolningen tillgodogör man sig här i landet så gott som
aldrig varken tjäran eller övriga biprodukter, vilket däremot
stundom är fallet i såväl Finland som Österrike, där ovan antydda typ
förekommer. Då detta sätt att bränna tjära huvudsakligen synes
vara lokaliserat till finnskogarna i Värmland där, enligt uppgifter
i skogstrakterna på gränsen till Köla sn, förr skulle funnits en mängd
sådana tjärmilor, torde man kunna förmoda, att man här har att
göra med en bränningsform, som finnarna fört med sig vid
inflyttningen hit. Även på Gottland förekommer fortfarande en variant
av denna typ jämsides med den norrländska tjärdalen.1

I Älgå sn, Jösse hd, Vrml. (Ränkesed) hade tjärmilan följande
konstruktion, fig. 5 och 6. Den cirkelrunda milbottnen (2,5 m. i
diam.) utgjordes till något mer än hälften av marken, från vilken

o

torven borttagits. Återstoden bildades av en uppbyggnad av stenar.
Milbottnen sluttade likformigt mot centrum, där ett hål hade tagits
upp. Stenbyggnaden var ordnad som ett valv, och genom en träränna
i detta valv fanns förbindelse mellan hålet och en utanför valvet
uppställd bytta. Hålet - avloppshålet för tjäran - var täckt av en
stenhäll, understödd av tre stycken mindre stenar. Detta
arrange-ment hade vidtagits för att hiadra småbitar av töret att falla ned
och täppa till avloppet. Någon motsvarighet till den norrländska
tjärdalens »sko» fanns icke här. Milbottnen täcktes helt av råa
barkskivor, lagda så att kanterna något sköto över varandra.

1 Nils Lithberg, »Sojdé> och »sojsbränning» på G-ottland. Fataburen 1909, s. 240.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:50:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1923/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free