Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TJÄRBRÄNNINGSMETODER I VÄSTRA SVERIGE.
89
ut ur töret nedanför elden. Man hade möjlighet att reglera
bränningens förlopp dels genom att förtunna stybblagret, dels genom att
med en spetsig käpp taga upp draghål och dels genom att kraftigare
täcka med stybb de ställen, där elden fått för mycket fart.
En tjärmila av denna konstruktion beskrives av Linné sålunda:1
»Tjärubränneriet» var sådant: »i jorden var grävd en ihålighet till
form av en upp- och nedvänd conus; denna ho var murad på sidorna
Fig. 6. Modell av tjärmila, efter förebild från Älgå sn, Värmland. (Delvis
genomskuren.) Modellen, utförd av A. T. Byberg, tillhör Jubileumsutställningens i Göteborg
Industrihistoriska avdelning.
med sten och ler, var en famn djup, ll/z famn bred överst. Tj
arveden uppfyller denna grop med råge, som är täppt med torv och
jord, att allenast lågan sågs till ett kvarters höjd sväva utur
spetsen, hvarest kolmilan först blivit itänd. På bägge sidor lågo små
vallar af stybb l aln från själva gropen. Stadigt uppassade en karl,
som skulle täppa med mull på den sida vädret blåste, att lågan ej
måtte få för mycket öppning. Nederst vid hålans basis låg en
tillsluten trumma av trä, som med sin yttre ända stack sig ut, att man
medelst en tapp kunde låta tjäran utrinna. En sådan tjärmila2 sades
1 C. von Linné, Öländska Resa förrättad 1741. Nytryck Sthlm 1907.
2 Kurs. av förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
