Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK VID DÖDSFALL OCH BEGRAVNING I VÄSTRA VÄRMLAND. 97
naturliga blommor, dock ej av sådana förnämligare prydnadsväxter,
som man önskar behålla, t. ex. myrten. Det tros nämligen, att växter,
som använts för svepningsändamål, komma att vissna och dö.
Av det vid svepningen använda materialet, vad slag det vara
må, får ingenting sparas för andra ändamål. Remsor, klipp och
trådändar, nål m. m. skola läggas till den döde och följa honom i
. .
graven. Ännu i senare tid har det förekommit i Fryksände, att man
i kistan hos den döde lagt bröd, sparat från hans bröllop. I
Gräsmarks kyrkogård har man hittat pipa och tobak saint även
brännvinsflaskor i uppgrävda kistor.
En historia - om den nu är sann eller ej må lämnas därhän
- berättar att kyrkstöten och en kyrkvärd i sistnämnda socken
en gång togo sig för att dricka ur en brännvinsflaska funnen i
kyrkogården. Båda fingo sedan med anledning av detta tilltag ett
så omåttligt begär efter spritvaror, att de drucko allt de fingo fatt
i, bara det smakade starkt.
Stundom brukade pengar läggas hos den döde, för att denne ej
skulle gå igen. En kvinna i Gräsmark ordnade redan i livstiden
om, att pengar skulle läggas i hennes kista, och häremot vågade
hennes son ej handla, hur snål han än var.
En Överdriven sparsamhet vid svepningen anses högst opassande.
En gammal gumma, som svept många lik, berättar, att hon en gång
i avsikt att spara bortklippte en del av den dödes skjorta och därav
gjorde ett halskläde åt honom. Hon fick med anledning av detta sitt
tilltag ingen rö den följande natten, utan såg i syne den svepte
gubbens blottade kroppsdel hela tiden skymta för sina ögon.
Önskar man åt liket bevara en frisk ansiktsfärg, lägger man
ormbunkar vid dess kinder. Ormbunkarna ha dessutom den
egenskapen att ta bort elak s. k. liklukt (Fryksände och Ämtervik), så
även malört. Har den döde i livstiden mist en lem, t. ex. ett finger,
som han förvarat, lägges nu denna i kistan till honom.
När svepningen är färdig, lägges locket löst på kistan och
lik-lammen tvättas med vatten. Med detta vatten tros vårtor kunna
borttagas liksom med »likvatten» i allmänhet.1
1 Likvatten, det varmed en död tvättats.
1-230883. Fataburen 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
