Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NILS KEYLAND.
Platsen närmast huvudet intages av den, som anmodats att sjunga
och läsa samt av de närmaste anhöriga. Ritualen består av böner
i psalmboken samt psalmerna »Jag går mot döden vart jag går» och
»Hur tomt är allt vad världen har» m. fl. När man läsit och sjungit
slut, träda gästerna fram i tur och ordning och lägga högra handen
på den dödes panna eller åtminstone på kistan efter det locket
påspikats. Detta bruk, vilket alltjämt fortlever, är väl för de flesta
numera en tom ceremoni, andra åter betrakta det som ett allvarligt,
nästan religiöst avskedstagande. Rent ut har någon för mig
förklarat att handpåläggningen blott och bart sker för att den döde ej
skall gå igen eller man ej skall få ont av honom. Har någon till
Fig. 2. Häst prydd med en vit duk vid selkroken och vita band i betselringarna
enligt bruk vid begravningstillfällen. Bjurbäcken, Mangskog.
äventyrs o makat en människa och vid ifrågavarande tillfälle känner
liksom ont samvete däröver, är bäst att ställa allt till rätta. Som
förlikningsgärd var förr ej ovanligt att man stack en kopparslant i
handen på den döde, eller kastade en sådan efter honom ned i graven.
Någon av de u ärmaste manliga anhöriga spikar locket på
kistan. Påspikningen sker stundom inne i stugan, stundom dock först
utanför dörren, varvid det eko som alstras, tros ge en antydan om,
varifrån nästa likfärd kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
