Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKA MUSEETS FEMTIOÅRSFEST.
rande museet i Växjö, och i sitt gåvobrev uttalade han sin förhoppning att
i varje svensk stiftstad skulle bildas ett landskapsmuseum.
Alla dessa ansatser avstannade emellertid snart. Intressena samlade sig
kring den förhistoriska forskningen, där vårt land genom Hildebrand och
Montelius nådde fram till en ledarställning.
Artur Hazelii ansats blev bestående, utvecklades och förde Sverige även
inom etnografien fram till en ledande ställning. - Impulser utgingo
härifrån icke blott, såsom jag nyss framhållit till Europa. Framför allt blev det
för svensk museal verksamhet som den skandinavisk-etnografiska samlingens
tillkomst - från år 1880 kallad Nordiska Museet - öppnade nya vidder.
Samtidigt med att Nordiska Museet under närmast följande årtionden
tillväxte under Hazelii energiska ledning, grundlades i olika delar av vårt land
det ena museet efter det andra. Det önskemål, som Hyltén-Cavallius uttalat
1867, skred mot sitt förverkligande under 1870- och 80-talen.
Hazelii program för museet växte snabbt. Utgångspunkten hade varit det
rent folkliga elementet i svensk odling, men snart fann Hazelius det
nödvändigt att vidga planen till att omfatta även andra samhällsklasser än
bondens. Även på dessa områden var mycket försummat i fråga om att åt
eftervärlden bevara dokumenten, på vilka kulturhistorien skulle hava att bygga.
Skråväsendets upphävande år 1846 hade nedbrutit de gamla
hantverks-traditionerna ungefär samtidigt som vår gamla bondekultur bröts ned.
Nordiska Museets skråsamling är den största i sitt slag icke blott i Sverige, ett
ovärderligt material till kunskapen om denna betydelsefulla sida av svenskt
kulturliv.
Så gällde det de högre ståndens odling, hemmens inredning hos borgare,
präster och frälsemän i stad och på landsbygd, rummens fasta inredning
och utstyrsel, möbler, husgeråd och dräkter, vilkas karaktär visserligen varit
mera internationellt påverkad av de olika tidevarvens stilutveckling, men som
också haft sina omisskännliga nationella särdrag.
På detta område mötte Nordiska Museet den rörelse, som omkring 20
år tidigare hade frambragt konstslöjd- och konstindustri-museerna och vilkas
uppgift det var att som en motåtgärd mot den smakens och
hantverksskicklighetens nedgång, som inträtt vid mitten av 1800-talet, samla och utställa
sådana föremål, som kunde betraktas som »mönstergilla» förebilder för modern
tillverkning och bidraga till »den allmänna smakens höjande». -
Kensing-tonmuseet i London tillkom 1853 som en följd av 1851 års världsutställning
därstädes, och Bayerisches Nationalmuseum i Munchen öppnades 1853 och
erhöll av den kunglige byggherren år 1858 den karakteristiska devisen: »Meinem
\7olke zu Ehr und Vorbild», - för att endast erinra om ett par av de
tidigaste utländska exemplen på konstslöjdmuseet
Den svenska motsvarigheten utgjorde det museum, som den år 1845
stiftade Svenska Slöjdföreningen år 1868 grundlade i Stockholm och som år
1884 skänktes till staten och nu jämte ett par enskilda samlingar utgör
grundstommen i Nationalmusei konstslöjdsamling.
Under det att konstslö j dmuseern a borde vara elitsamlingar av
»mönstergilla» föremål, blev Nordiska Museets, det kulturhistoriska museets uppgift
beträffande högre-ståndskulturen att insamla dithörande föremål för att tjäna
som grundval för vår kunskap om de gångna tidevarvens odling i dess
helhet, fullt i analogi med vad avsikten var med allmogesamlingarna. - Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
