Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKA MUSEETS FEMTIOÅRSFEST 27
tur. En bild ville han skapa av ett folk, som burit huvudet högt, både under
lyckans soliga sommardagar och under hårda vintrars bitande köld och svält.
Med brinnande tro och med forskarens outtröttliga möda fogade han
sten till sten i det verk, som skall bevara hans namn till sena tider. Hans
gärning var buren av ädlaste vilja och manligaste allvar. Hans oböjliga
sinnelag förde honom fram över oöverstigliga hinder.
Ett arv har han lämnat, som är vårt folks dyrbara egendom, ett arv,
.som det tillkommer oss, nu levande, att skydda och förvalta till kommande
släkten.
Här på Skansen vilar han efter fullgjort värv. Här lever hans ande.
Här på Skansen böja vi oss i vördnad inför havs verk. Har bringa vi,
Stockholms studenter, i kväll vår hyllning till Artur Hazelius’ minne.
Sedan ytterligare ett par sånger sjungits, avtågade studenterna.
Omedelbart därefter intågade ett nytt fackeltåg på Skansen,
bestående av medlemmar av Svenska Ungdomsringen for bygdekultur,
Kulturella ungdomsrörelsen och. Stockholms Körförbund. Fanbärare
och fackelbärare ställde upp sig omkring Hazelius-bysten å
Orsakullen, sånger utfördes och följande tal hölls av börsdirektör Kurt
Belfrage:
Ute i världen varslar allt om ofärd och kulturförödelse. Dock ha vi en
liten skara ungdom häruppe i ultima Thule denna sena oktoberkväll djärfts
att samlas med facklor och fanor till fest, att fira en ensam svensk mans
kulturbragd.
Det är icke en död man vi tre ungdomsorganisationer gått ut att med
vemod fira. Stolta hylla vi denna kväll en svensk mans levande, beståndande,
tack vare hängivna efterföljare och lärjungar härligt i utveckling vardande
verk.
I tider, då landets alla färdevägar pekade mot söder, då sista modet
utifrån var varje bildads och obildads lösen, i slika tider var det den
40-årige Artur Hazelius vågade under smälek och löje lära sitt folk det egnas
värde, det ringas storhet, var det så bara ett torftigt arbetsredskap eller
bohagsting, en enkel folkdans eller allmogelåt, en hemmavävd kjortel eller en
långtröja. Att finna oss själva igen, att tvinga oss lyssna på nytt till den
granens susning, vid vars rot vårt eget bo var fästat, det var det centrala
och levande i all Hazelii gärning. Icke döda museer och rnuseiföremål ville
han skänka åt Sveriges folk, det var levande liv, kärlek till hem och
hembygd han ville väcka. Så vågar jag ock tro att bland alla de hyllningar, som
denna dag ägnats Artur Hazelius och hans verk knappast någon skulle glatt
honom själv så djupt som den från svensk ungdom. Må andra i dag ha
vittnat om . vad Artur Hazelius’ livsverk betytt ur vetenskaplig, kulturhistorisk
och museal synpunkt, må dessa här församlade ungdomsskaror med sin
hyllning ge ett uttryck åt vad Hazelii livsverk betytt och tider igenom kommer
att betyda för svensk ungdoms livssyn och fostran till svenskar.
Städse har hos ungdomen brunnit en åtrå att beundra och gripas av
det storvulna och dådkraftiga, av män, som burit på verkliga kungatankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
