Fataburen / 1924 / 149 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det vanligaste sättet att avlägsna skävorna är dock medelst
skäktningen. Man svänger därvid med ena handen skäktkniven [16]
(»skäktsvärd» etc.; se fig. 10) och bearbetar därmed linet, som hålles
med den andra handen och vilar över skäktstolen [17] (»skackustol»
etc.). Denna skäktstol företer i sin utbildade form huvudsakligen två
typer, dels en med kontinenten (Tyskland) sammanhörande och

.

Fig. 7. Linklubba. Från Gagnefs sn, Dalarna. Nord. M. 14.684.

Fig. 8. Linbråka. Från Tuna sn, Uppland. Nord. M. 95,765.

därifrån kommande typ med sidstöd (se fig. 11), företrädd i Sydsverige,
dels en annan företrädesvis i det övriga Sverige spridd typ med
tvärfot (se fig. 12). Stundom saknas emellertid en särskild skäktfot och arbetaren håller linbunten över en stolskarm e. dyl. under
skäktningen, ja ibland nöjer sig linberedaren med att blott hålla
linbunten mot sitt knä under arbetet. Norr om Ångermanland
synes - så vitt mig är bekant - skäktning alldeles saknas.

Över hela Sverige är häcklan [18] i bruk (se fig. 13). Den
består av ett bräde, på mitten försett med en upphöjning, besatt med
järntaggar. Stundom förekomma två (i sällsynta fall tre) dylika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>