Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS KEYLAND. 189
litet intresserad som alla andra äro det för sin. Förordet hos dr
Hazelius avsåg ingalunda att draga K. från hans påtänkta
lärarebana utan blott att bereda den nedstämde kamraten en tillfällig
sysselsättning och någon förtjänst. Och det var huvudsakligen för
att få sysselsättning som K. antog erbjudandet att bli skaffare för
Nordiska Museet. Men han visade sig genast vara detta värv vuxen
mer än man kunde ana. Detta berodde på flera omständigheter,
t. ex. hans skarpa intelligens, hans mångsidiga begåvning, hans
grundliga kännedom av hembygden, dess folk och seder, hans blick
för det karaktäristiska, hans lätthet att umgås med folket, att kunna
taga det på det rätta sättet och vinna dess förtroende, hans
händighet, hans stora skicklighet i teckning, hans musikaliska
läggning samt hans små behov och stora förmåga att i de avlägsna
vildmarkerna kunna utstå strapatser.
I alla riktningar genomströvade K. under ett par års tid de
värmländska finnbygderna, där han dels samlade etnografiska
föremål, dels gjorde anteckningar om allt möjligt i dessa bygder från
både forntid och nutid. I dessa på kommunikationer vanlottade
trakter måste han vandra till fots över myrar och moras och ofta
leta sig fram på en höft genom skogarna i ur och skur. Stundom
var han därvid belastad med etnografiska föremål, såsom då han
från Lekvattnet till Gräsmark under nära 2 mil bar åtskilligt lösöre
i en stor näverkont, som enligt uppgift var från år 1768 och rymde
lya tunna.
Det väckte ju i hembygden ett visst uppseende, att en studerad
karl som K., vilken man snarare väntat få se som präst uppträda i
kyrkan, i stället vandrade omkring och samlade förbrukade, utslitna
och odugliga allmogeföremål. Mången torde nog ha betraktat honom
om icke just som en förlorad dock misslyckad student. Denna åsikt
hos folket ändrades dock genom några artiklar om »Värmland i
Nordiska Museet», som voro införda i ett par av provinsens tidningar
och uppvisade betydelsen och värdet av K:s arbete. Efter den tiden
blev detta mera uppskattat av ortsbefolkningen och visades honom
större förståelse, tillmötesgående och respekt.
K. hade fullt motsvarat förtroendet, och dr Hazelius var
synnerligen belåten med resultatet. Vid uppgörelsen dem emellan yppade
sig emellertid någon meningsskiljaktighet.
För etnografisk forskning hade K. nu fått smak och fortsatte
den, vaken för allt möjligt inom detta område. En dag kom han
till Karlstad med huvudet fullt av i skogsbygden uppsnappade visor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
