Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS KEYLAND. 191
Om nian t. ex. för honom nämnde initialer, vilka som helst eller
hur många som helst, så kunde kan, och till synes utan ringaste
eftertanke eller . beräkning, omedelbart hastigt sammanskriva dem
med ett enda streck till ett vackert monogram, därvid han lika väl
kunde börja med den sista eller mellersta bokstaven som med den
första, och allt gick lika bra ihop ändå. Jag har i min ägo
intressanta prov på denna hans egendomliga talang. Jag tror knappast
häri lärt sig detta, utan han syntes därvid helt enkelt följa en
Ögonblicklig ingivelse.
Han var även skicklig tecknare och har efterlämnat en
värdefull kvarlåtenskap i den vägen. För tids vinnande övergick han
under senare år till fotogranen och var en både samvetsgrann och
skicklig amatörfotograf.
Men han hade även lätt för att uttrycka sig i bunden form.
Då han under sin konvalescens vistades någon tid i Övre Ullerud,
hade han med dit ett häfte med en mängd egna dikter. Men dem
överskattade han icke och visste ej, vart detta häfte tog vägen.
Till sin mor, vid vilken han var varmt fäst, har han skrivit ett
känsligt poem »Moder Stina», som är i min ägo. Gratulationer och
tillfällighetsverser kostade honom liten möda. I jultidningen
Värin-ländingarne för år 1896 finnas av honom tre dikter, alla med motiv
från fädernebygden.
Men utom allt detta var han äkta humorist och en utmärkt
gymnast, nära nog akrobat. Vid gymnastiken i skolan rent av flög
han över hästen. Ehuru storväxt och gänglig, dansade han hallirigen
förträffligt och kunde vid dess slut kasta sig baklänges och sedan
resa sig upp utan att taga för sig med händerna.
Men trots sin begåvning ville han aldrig spela Överlägsen, utan
var alltid anspråkslös och litet tillbakadragen. Ali humbug
föraktade han grundligt, men vanligen tyst - i den riktningen yttrade han
ingenting onödigt till andra. Han visste nog sitt värde och ställde
sig till förfogande om så Önskades, men tiängde sig ej frarn, utan
höll sig helst i skymundan. Den svenska allmogemannens fria kynne
fanns kvar i hela sin vidd hos allmogesonen, och om sin frihet och
sitt oberoende visade han en fullt befogad och tillbörlig ömtålighet.
Visade någon en alltför vårdslös närgångenhet emot den försynte
och tystlåtne mannen, så förstod han konsten att på lämpligt sätt
avspisa dylikt, så att manövern ej upprepades. Han var en man i
ordets bästa bemärkelse, en självständig karaktär och en trofast
vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
