Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 NILS KEYLAND.
folklig art, är självklart. Redan i Fataburen 1906 gjorde han sitt
första inlägg på detta forskningsfält, och sedan övergav han, såsom
ej blott hans tryckta utan även hans i handskrift efterlämnade
uppsatser och anteckningar visa, aldrig denna forskningsgren. Det var
ock han som förskaffade museet den i etnologiskt hänseende särdeles
intressanta samlingen av modeller av giller och djurfällor.
Keylands flit var beundransvärd. Visserligen intygar den här
bifogade bibliografien över hans skrifter detta till fullo, men man
bör dock hava haft tillfälle att även taga del av hans i handskrift,
teckning och fotografi efterlämnade forskningsresultat för att i hela
dess vidd fatta denna sida av hans personlighet. Redan de första
forskningsresornas upptecknings- och ritböcker från slutet av
1890-talet med sina ytterst samvetsgrant ingående uppgifter och sina
visserligen ej alltid perspektiviskt anmärkningsfria men så mycket
mer genom sin detaljerade noggrannhet vetenskapligt ovärderliga
teckningar bära imponerande vittnesbörd om hans arbetslust och
arbetsduglighet. På höjdpunkten stå frukterna av hans resor 1916
och 1920 för utforskning av den finska bebyggelsen i Värmlands
och Norges finnskogar. Denna omfångsrika, systematiskt ordnade
samling av fotografier, teckningar och ritningar med åtföljande
förklaringar och kartor är ovärderlig. Även såsom fotograf var
Keyland synnerligen skicklig, och det är tydligt, att han betraktade
fotografiverksamheten med alla dess processer ej såsom arbete utan
såsom ett intressant nöje.
För ceremoniell ståt och konventionell formalism saknade
Keyland allt sinne. Icke heller låg det för honom att representera vid
vetenskapliga möten eller att framträdande fungera i lärda sällskap
och kommittéer, om han ock icke alldeles lyckades’ undgå detta öde.
Så satt han t. ex. såsom ledamot i den 1908 bildade
folkmusikkom-rnissionen. Några officiella utmärkelser hann Keyland ej uppleva.
I själva verket torde han ock ha skattat sådana ganska ringa, och
det är sannolikt, att varje, även liten, ny upptäckt berett honom
större glädje än något yttre äretecken skulle ha förmått. Vid
vetenskapliga privatsamspråk var han alltid intressant och intresserad,
meddelsam och underhållande, och om den hos honom inneboende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
