Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 DE KULTURHISTORISKA MUSEERNA I SVERIGE 1921-1923.
publikationer hava grundats inom Ovanåkers hembygdsförening i Hälsingland
genom dess tidskrift Hälsingerunor, Göinge hembygdsförening i Skåne,
Blekinge hembygsförbund i Karlskrona, Västerbottens läns hembygdsförening
i Umeå och Sanct Ragnhilds Gille i Söderköping. Mera fristående
publikationer hava utgivits av Hedesunda hembygdsförening i Gästrikland, »Från
Hedesunda», av Hembygdsföreningen Linne i Stenbrohult, »Stenbrohult i
forntid och nutid», samt av Falbygdens hembygdsförening, sockeabeskrivningar.
Dessutom utgiva en del föreningar till sina sommarmöten tidningar
innehållande värdefulla större och mindre kulturhistoriska bidrag. Sådana
tidningar hava utgivits av föreningarna i Älvdalen, Grytnäs och Sollerö i
Dalarne samt Östra Södermanlands kulturhistoriska förening i Södertälje.
Av stor vikt för kulturforskningen har slutligen varit den utredning, som
under de senaste åren verkställts rörande ett systematiskt utforskande av den
svenska allmogekulturen. Beslut om utförandet av en dylik utredning
fattades av 1919 års riksdag, och den 5 nov. 1920 bemyndigade Kungl. Maj:t
Chefen för ecklesiastikdepartementet att för detta ändamål tillkalla fem
sakkunnige. De sakkunnige, som antogo namnet Folkminneskommittén,
utgjordes till en början av f. statsrådet Olof Olsson såsom ordförande samt
docenterna Herman Geijer i Uppsala och C. W. v. Sydow i Lund, professor
Xils Lithberg och riksdagsmannen Per Edvin Sköld. Sedan Olsson i oktober
1921 ånyo inträtt i ministären, utsågs Lithberg till ordförande och tillkallades
såsom ny sakkunnig docenten Tobias Norlind. Kommittén överlämnade sitt
betänkande den 31 mars 1923. Dettas första del omfattar motiveringar och
förslag till ett systematiskt utforskande av svenskt folkliv och folkmål samt
en omorganisering i viss mån av den hittillsvarande ortnamnsforskningen.
Betänkandets andra del är helt ägnad åt en historik över folklivs- och
dialektforskningen i Sverige och dess nordiska grannländer; den avslutas med en
redogörelse för utforskandet av de svenskspråkiga folkspillrorna i Estland och
en av professor K. B. Wiklund författad redogörelse för utforskandet av
lapparnas språk och kultur.
Till grund för den teckning, jag här sökt lämna över vad som tilldragit
sig inom deri svenska museivärlden, sedan föreningen sist var samlad till
allmänt möte, ligga uppgifter, som under våren begärdes från samtliga kända
museiorganisationer i landet. Dylika uppgifter ha med den största
beredvillighet lämnats från så gott som alla de tillskrivna.
Vid genomläsningen av de inkomna meddelandena erfar man en
beklämmande känsla inför de mångfaldiga intressen, som under de sista
årtiondena hava väckts för den kulturhistoriska bygdeforskningen, intressen,
som vore i behov av rikligt stöd. Ett fullt och helt erkännande härav har
emellertid icke lämnats av statsmakterna. Ett fåtal museer hava genom nu
pågående penninglotteri erhållit stundom betydande penningsummor. Andra
ha blivit helt utan, även om behovet av ekonomiskt stöd kunnat vara lika
trängande här som på sådana håll, där hjälp erhållits. Den har blivit bäst
benådad, som bäst har förstått att hålla sig framme, och
Fornminnesvårds-kommittons betänkande, som avsåg ett mera planmässigt stöd åt vårt lands
museiverksamhet, är alltjämt vilande.
Det behövs emellertid hjälp även av annat slag än direkt understöd i
pengar. I synnerhet komma här de mindre museerna i fråga för råd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
