Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
E. KARSTEN, Naturfolkens religion (Natur och kultur nr 27).
Helsingfors 1923. 179 s. 8:0.
Under de senare åren har den svenskspråkiga etnologiska
speciallitteraturen riktats med tre värdefulla handböcker av populär art,
alla förskrivande sig från finländska vetenskapsmän. Den först
utkomna av dessa, U. Holmbergs märkliga arbete »Gudstrons uppkomst»,
1917, har redan i denna tidskrift (Fatab. 1918) blivit anmäld. Året
därefter, 1918, utkom Gr. Landtmans välbehövliga och instruktiva
handbok »Kulturens ursprungsformer», tyvärr i Sverige betingande
ett även efter då rådande onormala förhållanden för ett populärt
arbete orimligt pris. Och nu senast har professor R. Karsten’s här
ovan nämnda arbete blivit synligt i bokmarknaden.
Författaren till detta, vilken nyligen efterträtt den bekante
etnologen E. Westermarck på den praktiskfilosofiska lärostolen vid
Helsingfors’ universitet, har särskilt gjort sig känd genom sina
omfattande forskningar och undersökningar bland Sydamerikas
indianer. När man läser hans lilla, härmed anmälda bok, finner man ock,
att han med förkärlek hämtar sina exempel från nämnda håll. Men
han anlitar ock i stor utsträckning finskt-ugriskt material. Detta
allt gör, att hans bok även för fackmän i mångt och mycket äger
nyhetens intresse.
Naturligtvis har det varit författarens främsta uppgift att i
denna handbok i korthet sammanfatta och framlägga de resultat, till
vilka den etnologiska religionsforskningen för närvarande kommit.
Och det har han gjort på ett förträffligt sätt. Men han har även
funnit nödvändigt att personligen intaga en klar och självständig
ståndpunkt i tvistefrågor och att motivera denna sin ställning. Detta
har stundom påtryckt den lilla handboken en polemisk prägel, som
kanske icke alltid med en sådan är väl förenlig, men å andra sidan
gör den lockande även för fackmannen. Och han har härvid
ingalunda skonat dem, som sedan länge intagit en piedestal inom
religionsforskningens historia. Det är icke endast Robertson Smiths
totemistiska och Andrew Langs urmonoteistiska teorier, som dömas,
utan även en Frazer, Söderblom, Preuss och Marett undgå icke kritik,
de senare på grund av sina animatistiska försyndel ser.
Alldeles särskilt är det nämligen mot den animatistiska teorien
som förf. riktat sig, något, som även starkt understrykes i bokens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
