Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDELIV I NORRA UPPLAND VID MITTEN AV FÖRRA ÅRHUNDRADET. 87
Vintertid bar man dessutom över denna dräkt en bar skinnspäls
med stora mässingsknappar, vilken räckte ned till knävecken. Utanpå
strumporna bars ett slags damasker, snösockur, av vadmal, som
sam-manhäktades vid sidorna och voro försedda med en hälla under
hålfoten, svängan. Som huvudbonad användes en röd stickad yllemössa
(ullmyssa) med tofs. Till kyrkdräkten och vid högtidligare tillfällen
användes en hög svart stormhatt.
Under arbete bar man vidare som skydd för dräkten ett
barm-skinn eller förskinn och vid arbeten i skog och mark näverskor på
fötterna.
Kvinnodräkten, kvinnfolkskläd en e, bestod av en tjol, som till
kyrkdräkt bestod av enfärgat blått eller svart ylle, för övrigt ibland
också av randigt tyg i mörka färger. Kjolen var fastsydd vid ett
livstycke, av samma material som den, antingen med långa ärmar
eller blott bestående av breda hängslen, som lämnade linntygsärmarna
fria (ly stycks t j öl). Linntyget, särken, bestod av neandel eller bal av
grövre linne och övvdil och ärtnär av fint linne, då dessa lämnades
fria av livstycket. Så gick man vanligen inomhus, men även till
kyrkan gick man stundom med bara linntygsärmar, t. ex. på
Kristi-himmelsfärdsdag (se fig. 19). Över skuldrorna bars en färgrik
härsduk, Över bröstet sammanhållen med en stor härsduksndl. Till
dräkten hörde vidare ett förklä i ljusare blå eller grönaktig färg (även
andra färger förekommo), med ränder i rött, gult, blått och grönt
nedtill. Utom dessa tvärrandliga förklän förekommo också
ensran-duga. På fötterna becksömsskor med mässingsspännen som männens;
strumporna voro vita eller gråa. Huvudbonaden bestod av en liten
styv, kupig myssa av enfärgat eller blommigt siden (förf. har sett
svarta, lilafärgade och med blommor på svart botten), vilken fästes
över hårkörjin, och en veckad linneduk, ofta prydd med spetsar
(styttjy], som sattes över pannan. I vardagslag bars i stället en
näsduk med knut under hakan, vilken kunde skjutas långt fram över
ansiktet (solhilka). Sommartid hade man till vardagsbruk kjol med
livstycke av lärt i stället för av ylle. Då man gick till kyrkan
bars vanligen psalmboken insvept i en hannäsduk och denna i sin
tur i en slängsjal, som bars under armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
