Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDELIV I NORRA UPPLAND VID MITTEN AV FÖRRA ÅRHUNDRADET. 103
Under den tid slåttern pågick, steg man upp mycket tidigt och
började slå medan daggen låg kvar, emedan arbetet då gick lättare.
Denna arbetslättnad behövdes synnerligen väl, då man dels sällan
höll liarna så vassa och dels hade att arbeta med mycket hårdslagna
grässörter. Liarna, fig. 38, gjorde man vassa med hamring av eggen
(äggån, äjjiri) för att ta bort stenhugg och sedan slipades de på
slipsten, vilket sällan skedde mer än en gång om dagen, åtminstone
då man arbetade längre borta från gården. I stället höll man den
vass genom att vättja den med listicka av hårt trä eller med brynja
av sandsben.
Fig. 43. »Ängsläddu». Fallet, Östervåla sn.
Under arbetet hände det ofta, att karlarna slogo i kapp
(tjäp-pades\ och då gälJde det att hinna undan nästföljande man, ty om
denne hann lägga sin sträng oppi för den som gick före, var det
för sent att längre kunna orka gå först. Icke heller fick man göra
slagen smalare eller lämna allt för mycket gräs kvar som avragg.
På fast äng, där höet var mera härdtorkat och listrängana blevo
tjocka, fick vanligen en kvinna följa efter den som slog och med en
härv, fig. 39, slå ut strängarna. På skogsängar, där gräset var tunt
och torkade lättare, räfsade man i stället samman det slagna gräset
till bräur, som sedan fingo ligga, tills de torkat någorlunda, då de
räfsades samman till strängar. Ibland stod vattnet över ängarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
