Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 MANNE ERIKSSON.
efter ett dygn, då jäsningen tagit ordentlig fart, tunnades dricka
på fat.
..
Även brännvin brändes före mitten av 1800-talet mycket
allmänt, men få upplysningar och än färre termer vid arbetet kunna
vinnas vid utfrågning. Själva förfarandet torde i norra Uppland
icke i nämnvärd grad ha avvikit från andra trakters.
Kvinnornas vanliga sysselsättning under den mörka årstiden
var att spinna, sticka och väva. Lin och blånor spann inan direkt.
Ull däremot måste först skmbbäs med stora kardor, skrubbur, av
vilka den ena sattes fast i ett skrubbsäte och den andra hölls med
båda händerna. Den skrubbade ullen tias därpå sönder till små
flockar, som finkardades med kardur till smala ullsegur, som sedan
kunde spinnas.
Både lin och ull spanns på spinnrock, fig. 61. Den bestod av bord
(bol) med tre ben, mellan vilka en trampu är fästad. Vid bordet sitta
två stolpär, som uppbära hjule med vev, som är förbunden med
tram-pan med en trampsticka. Från hjulet överföres rörelsen till rulln
och vingtyget, vingane, genom ett dubbelt snöre, ett över rullen och
ett över en trissa, slann, på vingtygets axel. Ena ändan av axeln,
röcknackan, är rörformig, och genom denna löper tråden vid
spinning till någon av krokarna på vingen. Rocknacke och vingar sitta
fastade i en gaffel, som är flyttbar längs bordet med en skruv, så
att man därigenom kan spänna snöret. Då lin spinnes, fästes detta
vid ett linfäste, i norra Uppland utom kustsocknarna vanligen
rund-svarvat och utan ornering (röckhuvvu ell. huvvrycky, Ti.). Detta är
fäst vid bordet med en arm, rockärm, så att det kan vridas i olika
riktningar. Blånor fästas vid en gaffelformig kröckla.
Den färdigspunna tråden vindades av rullen till härvur med
hjälp av en härvil, fig. 62. Trådvarven i härvan delades upp i
grupper om 60 -trådvarv, pasmär, som skildes från varandra genom
pasmentrdn, knuten om varje särskild passme.
Då garn skulle användas till varp i en väv, ränning, måste
man först bobina det. Detta arbete, som kallades att knota eller
kabba, skedde genom att vinda upp garnet på en kabba, fig. 63.
När fyra sådana voro fulla med garn varpades (ränndes) det upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
