Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 SVEN T. KJELLBERG.
Moragruppen. Medan leksands- och rättvikskrokarna i det
stora hela stå varandra ganska nära bildar morakroken en från de
båda andra väsentligen avskild typ. Den är smäckrare och lättare
och verkar därigenom även längre, ehuru vidden mellan skänklarna
i det närmaste är densamma. Till detta intryck bidrager också
bågens form, som här i genomskärningen oftast är rund eller oval
medan den i de Övriga grupperna är rektangulär, se fig. 8.
Såsom ett lätt urskiljbart kännemärke för morakroken taga vi
här som i det föregående fasta på krönets form. Denna kan
närmast liknas vid en kärve. De konkava, bladlika yttersidorna böja
sig stundom kraftigt utåt i topparna, ett litet mittblad gör krönet
treflikigt.
Av de 27 exemplaren av moratyp i museet härstamma 14 från
Mora socken inklusive Sollerön. De övriga ha sin hemort i Venjan,
. .
Oje, Evetsberg, Transtrand, Orsa och Rättvik (l ex.). Utbredningen
är sålunda begränsad till socknarna ovan Siljan.
Vill man här som i det föregående söka avgränsa vissa typer
inom gruppen, faller detta sig svart med det föreliggande
materialet. Leksands- och rättvikskrokarna erbjödo en naturlig uppdelning
efter formen - här ställer det sig annorlunda. I det stora hela är
gruppen enhetlig inom Mora sockens gränser, men då man kommer
utanför dessa bliva typerna växlande och formerna ortligt betonade.
Man torde sålunda få räkna med åtminstone en grupp från Venjan
och en från Malung (Oje).
Gemensamt för morakrokarna är ett bandliknande ornament, ett
slags repstav, vilket vid täljningen blivit utsparat och sålunda
synes ligga ovanpå selkrokens yta. Detta ornament följer skänklarnas
linjer såsom en inre kontur och löper ofta utefter bågens sidor i
dess mitt. I övrigt består utsmyckningen av enkla ristningar, ett
och annat rikare utsirat exemplar med karvsnittsaktig skärning
förekommer dock.
Den äldst daterade av moratypens selkrokar är från 1708, se
fig. 9. Den är även den äldsta i detta avseende bland silj ans
krokarna. Av särskilt intresse är att lägga märke till den omvridna
formen på krokens båge. Samma förhållande kan iakttagas på ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
