Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SELKROKAR AV TRÄ I NORDISKA MUSEET. 29
härstammar från Lohärad socken i Uppland, se fig. 39. Nära
sammanhängande med denna äro två krokar från Värmland och Järvsö
i Hälsingland. Dessa ha liksom den uppländska kroken starkt
stiliserade djurhuvuden och bågens överkant utskuren i ett
repstavslik-nande manér. Ytterligare ett par krokar av samma typ härstamma
från Leksand och Siljansnäs. Till sist böra säkerligen också tre
hälsingska selkrokar nämnas i detta sammanhang, ehuru de till
skillnad från de förut omnämnda hava krönfigur.
En annan grupp med utpräglad båge, ehuru denna icke är så
behandlad i dekorativt avseende som de tidigare nämnda,
representeras i museet av fem exemplar, varav ett daterat 1708. Deras
hemorter äro Vätö och Estuna socknar. Se fig. 40. Den ornamentalt
rikt utvecklade kammen har redan i den tidigt daterade selkroken
nått en utveckling, som gör det svårt att med museets material nå
fram till en förklaring av dess ursprung. Emellertid kan man här
påvisa likheter med andra grupper, som jag därför anser mig ha
rätt att behandla i detta sammanhang, ehuru de bort hava en egen
rubrik.
Det kännetecknande för den ifrågavarande selkroksgruppen, såsom
det framträder i dess äldsta här avbildade exemplar, är bågens runda
kropp, som vid skänklarna böjer sig upp och övergår i ett med flera
åikar försett smalare och långt utdraget parti. Bågen dekoreras
med bandlika utskärningar av det slag, som vi känna från
moratypen av siljanskroken och som även återkommer hos gästriketypen.
Detta band slingrar sig runt bågen och gör en krets runt
remtygshålet. Samma är också förhållandet i en grupp uppländska
selkrokar, vars utskurna ändar möjligen kunna anses gå tillbaka på
djur-huvudsornamentik, se fig. 41, som återger en selkrok från
Söderby-Karl daterad 1638. Andra sådana finnas från Börstils och
Fa-ringe socknar, vilka dock måste anses vara av senare datum och
företräda mera avancerade eller uppblandade former. I släkt med
denna, ehuru med en självständig utveckling bakom sig, är en typ,
som återfinnes i tre exemplar från Mora, se fig. 42, samt med
företrädare i Hälsingland och Småland och som synes ha varit en
ganska allmänt förekommande selkroksform. Det kännetecknande är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
