Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 63
OLRIK, JÖRGEN: Erik Pontoppidan. Fejekost til ät udfeje den gamle
Surdejg eller de i de danske Lande tiloversblevne og her for Dagen
bragte Levninger af saavel Hedenshab som Papisme 1736. Oversat
og forsynet med Inledning. Köpenhamn 1923 (Danmarks
Folke-minder Nr 27). 32 + 74 s. 8:0.
Detta i den för nordisk och framför allt dansk folkkännedom
ovärderliga serien Danmarks Folkeminder ingående arbete tillhör
det slags vetenskapliga litteratur, som icke blott bibehåller utan
ökar sitt värde under årens lopp. Om detta förhållande icke kan
lända till ursäkt, må det dock tjäna till förklaring därav, att Olriks
översättning av sedermera biskopen Erik Pontoppidans på latin
avfattade tendensskrift mot samtidens övertro och vidskepelser här först
nu anmäles för svenska läsare.
Den efter tidens sed långrandiga och omständliga titeln är dock
på sätt och vis ganska missvisande på sin nuvarande plats
Åtminstone för icke danskar ligger nämligen huvudintresset av Olriks
publikation på långt när icke så mycket i den gamle polyhistorns
av klassiskt vetande svällande framställning som i översättarens
anspråkslöst och sakligt hållna inledning. Denna meddelar nämligen
en god och synnerligen välkommen översikt över det uppgiftsmaterial
beträffande folktro och folksed, som är till finnandes i Danmarks
akademiska på latin författade avhandlingar från slutet av 1500-talet
till ungefär tiden för publicerandet av Pontoppidans skrift. Äro
dessa uppgifter också i och för sig ofta ganska magra, är dock deras
värde för forskaren oskattbart ej blott på grund av deras litterära
ålder, vilken i flera fall överträffar de svenska motsvarigheternas,
utan ock på grund av deras relativa integritet. Köttet till benen
får hämtas från senare tiders iakttagelser, och även i det hänseendet
ger översättaren genom såsom noter ingående kommentarer sakkunniga
och målfylliga anvisningar. Skulle man mot Olriks inledning drista
några anmärkningar, vore det dels att man högst gärna sett, att
resuméerna i ett och annat fall gjorts utförligare, dels att det för
forskaren varit önskligt, att översättaren av popularitetshänsyn icke
alldeles uteslutit varje latinskt ord; särskilt hade det nog varit skäl
att anföra de respektiva avhandlingarnas latinska titlar åtminstone
i förkortning. För övrigt manar exemplet livligt till efterföljd även
hos oss, ty även vi äga en ej sällan på knagglig och svårtydd latin
författad akademisk litteratur från 1600- och 1700-talen, som
innehåller åtskilligt synnerligen värdefullt men för de flesta
svårtillgängligt material för vår inhemska folkkännedom.1
1 I detta sammanhang må här i förbigående erinras om en av Olrik omnämnd men
ej använd avhandling av svensken Erik Notmann om de gamla göternas övertro (De
snperstitione veterum Gothorum), tryckt i Kiel år 1706.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
