Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLÄNDSKT TALLREPSLAGERI. 47
sitter stolpen fäst i brädans bakre del, så att jämvikt erhålles
under spinning och läggning, då reptrillan är utsatt för stark
dragning framåt.
Stolpen vid vilken trillans axel är fäst, är nedsänkt i brädans
bakre del eller i klyndans kryss. Ytterst sällan förekommer på
framsidan någon stötta. Stolpens höjd varierar mellan 65 och 110 cm.
och avståndet från foten till gångåshålet mellan 45 och 85 cm. Den
starka växlingen torde delvis bero på godtycke och tillfällighet, delvis
åter på repslagarens längd eller stolens, pallens, höjd. En stolphöjd
på 110 cm. synes omotiverad, den tillkom emellertid en reptrilla med
flera axelhål i rad ovanför varandra (se fig. 1). Jag har sett fyra
sådana reptrillor. Den fig. l avbildade trillan med en stolphöjd från
fotens översida på 110 cm. har fem olika axelhål, på resp. 52, 59,
66, 76 och 86 cm:s avstånd från fotens översida. En annan trillstol
hade tre stolphål på resp. 45, 57 och 73 cm:s avstånd från foten, en
tredje åter två hål på 54 och 61 cm:s höjd från foten. Förekomsten
av flera axelhål på en och samma stolpe skulle enligt uppgift av en
meddelare bero på att trillan till denna stolpe användes av flera
olika personer, som arbetade bäst med trillan på var och en sin höjd,
beroende på personernas olika längd.
Själva trillan tillverkas alltid av furu, foten av furu eller
vanligast av ek, detta för att Öka tyngden och därmed stadigheten.
Förutom på Öland förekommer reptrillan i Skandinavien
åtminstone i Bohuslän, Halland, Uppland, på Jylland och på Gotland,1
utom Skandinavien åtminstone i de baltiska provinserna och de
närmast öster därom liggande delarna av Östeuropa.
Från Hönö i Bohuslän meddelar Rencke,2 hurusom en »uråldrig»,
numera i det närmaste glömd, men förr av bohusfiskare brukad
metod att sno rep består i att låta en »kastvinna», i vars utkant de
trådar som skola hoptvinnas bundits, »rotera omkring den i ett hål
1 Ernst Klein, Runö, folklivet i en gammal svensk by, Sthlm 1924, s. 308,
uppger sig känna samma redskap inom svenskt territorium [endast] från Gotland, dock
utan att angiva källa.
2 Karl Rencke, Bohusfisket II, Yrkesteknisk framställning, Göteborg 1923, s.
257 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
