Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
PHILIBERT HUMBLA.
Fig. 9. Svenska tatueringsredskap.
a. Göteborgs Mus. 9600, äldre, japansk typ.
b. > » . 9602, yngre, amerikansk typ.
ningar. Ansikten tecknas som regel i halvprofil. Allt onödigt
undvikes, som helt naturligt är, och de få färgerna lysa oblandade och
klara bredvid varandra. Trots oupphörlig reproducering förmår dock
varje tatueringskonstnär att sätta sin individuella prägel på bilden, så
att en »kännare» snart nog kan träna upp sig till att känna igen de
olika »mästarnas» verk.
En hel del legender finnas om egendomliga tatueringar både i
forntid och nutid. Dessa bilder äro att betrakta såsom rena kuriösa
infall och ha intet intresse, då de ej hava någon som helst allmän
folklig karaktär.1
En svensk man tatuerar sig ej gärna i ansiktet. Infall, som
sådana att placera en dödskalle och ett par korslagda benknotor eller
en röd och blå stjärna i pannan och ett ankare på vardera örsnibben,
äro rena undantag. Detsamma kan sägas om en lagerkrans eller orm
om halsen, ordnar på bröstet m. m. På bröstet bära sjömän gärna en
?tor bild, däri huvudmotivet är en fullriggare. Riksvapnet sågs ofta
på stamanställda vid hären och flottan, och ett kvinnohuvud är en
vanligt förekommande bild hos alla tatuerade yrkesgrupper, likaså örnar
kombinerade med sköldar, flaggor eller dylikt. Stora drakar, geishor
1 Att beteckna bilderna som homöopatiskt magiska, t. ex. örnen förlänande styrka,
en kvinnobild såsom givande mannen, som bär den, tur hos kvinnor, o. s. v. torde vara att
konstruera upp ett obefintligt innehåll. Så göres emellertid ofta med tatueringsbilder hos
utomeuropeiska folk; jfr. t. ex. R. Karutz: Tatuirmuster aus Tunis, sid. 55, Archiv fur
Anthropologie 1910 och Karsten: Der Ursprung der indianischen Verzierung in Sudamerika,
sid. 186. Zeitschrift fiir Ethnologie 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
