Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 LOUISE HAGBERG.
säger Nicolovius, »fick vara bra mycket stålad, som skalle våga
avkvista dessa träd». Merendels drabbades den person, som fört den,
kort därefter av lamhet eller någon annan svår sjukdom.3
Liknande tro har även rått i Storbritannien och Irland, att olycka väntar
den, som vågar rycka upp en hagtorn.2 I ett engelskt arbete av
år 1561-1562 omnämnes såsom vidskepelse bruket att betrakta
tornbuskar såsom heliga, och för lång tid tillbaka skall i Newparish i
Skottland ha funnits en gammal torn, för vilken folket hyste
vidskeplig vördnad; några personer, som hade djärvts skada densamma,
. .
hade blivit strängt straffade för detta helgerån.3 Ännu på
Hyltén-Cavallius tid fick man i Vemmenhög (Sk.) se detta träd växa orört
till och med i åkrarna.4 Icke ens en kvist vågade man bryta, och
barn, som lekte på en »tornhög», fingo av sina föräldrar stränga
tillsägelser att aldrig vidröra ett sådant träd.5 I Vitaby i Skåne
var det en gång en flicka, som gick upp på en ättehög för att skära
törne, med påföljd att hon höll på att bli tagen av trollet, som
bodde där.6 Om en annan hög, som på grund av att flera tornar växte
på densamma, fått namn av »Tornabacken», berättas, att en gubbe
- och en annan gång en gosse - skulle av ett troll där ha blivit
intagen.7 Och vid Ottenby på Öland har fordom funnits en hög med
traditioner om offringar, på vars topp en gammal lummig
hagtorns-buske, kallad »trolltornen», skall ha växt.8 Nicolovius vet även att
från Skåne omtala tornar, vid vilka det offrats St. Hans aftonen.
En sådan offertorn stod ännu på hans tid på Ahlstads mark, och
skulle deras förekomst på ättekullar göra de där inneboende trollen
mindre farliga.9
1 Nicolovius: Folklifvet i Skytts härad i Skåne. Lund 1868, s. 157.
2 Encvcl. Britannica.
»
3 Brand Ellis: Populär Antiquities III London 1901, s. 271.
4 G. O. Hyltén-Cavallius: Värend och vildarna. I, s. IX § 82.
5 Nilsson: au f. arb.
6 E. Wigström: Folktro och sägner, i Sv. Landsmål. Stockholm. VIII: 3, s. 28.
7 Nicolovius: anf. arb., s. 157.
8 J. H. Wallman: Undersökning om svenska monumenter ifrån fornåldern och
dess förbindelse med Historien. Kongl. Vitterhets, Hist. och Antiquitcts Akademiens
handlingar. D. 4. Stockholm 1838, s. 120.
9 Nicolovius: anf. arb., s. 157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
