Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VASST EMOT». 41
årig dalsländsk torpare.1 Och i Norge går en sägen om en man,
som en gång sade: »jag vet icke vad jag först gjorde, frälsa ett
barn, som låg i elden eller vända om en riva, som låg med
tinnarna upp.»2 Enligt norsk folktro komma änglarna att sticka sig, om
en räfsa ligger på så sätt, eller sticker man ut ögat på Grud.3 Inte
tål solen heller att ha en rivas tinnar vända mot sig. Den skiner
hellre tre (eller sju) alnar ned i jorden, än den ser på en sådan
riva.4 Under bärgningstiden, då man ju gärna vill ha torrt väder,
må nian därför noga akta sig för att kasta en räfsa ifrån sig med
pinnarna upp, ty då blir det alldeles säkert regn (Jämt. Lappl.).r>
Samma tro förefinnes även i Danmark, Island m. fl. andra länder.6
Likaså är det farligt att bära en räfsa med tinnarna upp, ty då
borras det hål i himmelen, *baires H0vseiret bort», och regnet
strömmar ner. När jag i somras vistades på ett gods nere i Kärnten
(Öst.) kom jag en dag att kasta undan en räfsa, som låg i vägen i
trädgården, så att den kom med pinnarna upp, varvid godsets ägare
utbrast: »nej, så får man icke göra, då rider den onde på den».
Sålunda ungefär samma påföljd som, enligt den värmländska folktron,
den uppåtvända knivsudden medför.
En pall får icke heller ligga med benen i vädret. Ser man
. *
det, bör man genast resa upp den. Även härvidlag berättas det,
att då Kristus en gång i en stuga såg ett barn, som råkat falla i
elden och en pall liggande kullstjelpt, reste han först upp pallen,
innan han räddade barnet.7
Bland alla magiska skyddsmedel intager emellertid stålet
alltjämt en framstående plats. Det »stålas» fortfarande vid alla
möjliga tillfällen i det dagliga livet, ehuruväl man därvid ofta anför
den gamla satsen: »hjälper det inte, så skadar det heller inte». Ofta
dock med det tillägget: »man kan ju aldrig veta». I ovanstående
1 Nord. Museets arkiv, förf.
2 Storaker: Rummet, s. 47.
3 Neergaard: anf. arb., s. 87.
4 »Övertro i Hedemarksbygden» i Bygd och Bonde. Kristiauia 1919, s. 17 och 30.
5 Nord. Museets arkiv. Ella Ohlson.
6 II. F. Feilberg: Ordbog över Jyske Almuesmål. Kj0b. 1904-1911, s. 70.
7 Uppsala Landsmålsarkiv. 90. 32. K. Karlsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
