Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Den här beskrivna kannans goticerande ornering- och relativt
skarpskurna former tyda på, att den ej är yngre än 1500-talet. Direkta
motsvarigheter till själva kärlformcn har jag icke påträffat bland tyska stenkrus
och ej heller bland periodens metallkannor eller laggkärl. En viss
sär-karaktär medför dock svarvnirigstekniken. Svarvåsarna på kannan peka
säkerligen, tillbaka på laggade former, men detta behöver ej vara genom
direkt överföring utan kan vara förmedlat av en annan kärltyp.
Svarvade kannor äro för (ivrigt typiska både för 1500-talet och 1000-talet inom
alla stånd och klasser i Norden. Den röda färgen var samtidigt en
modesak. ».Röda kannor» omtalas särskilt under 1500-talet både i Danmark och
Sverige och importerades då. mycket hit från Holland och Nordtyskland,
där rikt målade triikärl tidigare utbildats till en specialitet. Åtskilligt
talar visserligen för, att den nu till .Nordiska museet förvärvade
kannan är utförd i Sverige, där bevisligen dylik tillverkning också förekom
under 1500-talet och sedan länge fortlevde, men full visshet härom kan
ej sägas föreligga.
Sigurd Erixon.
En lapsk spåtrumma.
Är 1010 erbjöds Nordiska muséet av revisor M. Lehman att få köpa
en lapsk spåtrumma, vilken då nyligen anträffats på en vind på den
släkten v. Salza tillhöriga Mems herrgård i Östergötland vid Göta
kanals utlopp i Slätbaken. Priset var emellertid för högt, och muséet måste
avstå. Senare förvärvades denna trumma av doktor Gunnar Didrikson
i Stockholm, vilken år 1020 som gåva överlämnat densamma till
Nordiska museet, något som måste alldeles särskilt uppskattas’ både på grund
av dessa föremåls stora sällsynthet och deras alltmer stegrade värde.
Trummans äldre historia och härkomst är okänd, men tydligt är, att den
härstammar från de södra, lappmarkerna. Deri har formen av ett ovalt säll,
vars vägg består av en hopviken 8,r> cm. bred och 1/L> cm. tjock rönnspån,
i hopfäst med tre inslagna fyrsidiga tenn-nitar och 3 med kopparnitar fästa
tvärremsor av kopparplåt. En enkel men elegant tillskuren, på mitten
smalnande tvärslå är infälld med 2 fyrkantiga tappar i kortändan och
bildar ett handtag. Tvärs över med en ögla för handtaget är en
senträds-snodd anbragt, fästad i hal på långsidorna. Vid den äro ett par
tenn-trädsöverspurma sentrådstampar knutna, vilka i ändarna äro försedda med
små mässingsbleck eller med små mässingskedjor, tydligen offer. Skinnet
är endast spänt på översidan och är fastsytt med sen tråd i genom
spån-väggeri borrade hål, Alla dos-sa hål äro ej utnyttjade. På en del ställen
äro hälen anbragta i två rader över varandra. Antydningar finnas, att
sömnaden förut men ej nu gått i sicksack. Skinnet var spräckt, när
trumman kom till museet, men har nu lagats. På detta äro figurer på vanligt
sätt målade med al barksfärg, och centrum upptages typiskt nog av en
korsformig figur, soltecknet. Invid denna förekomma några gamla
påskrifter, som äro benämningar pä en del av tecknen på trumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
